Aftonbladet – 9 maj 1868, sida 2

Må vara! Jag skall aldrig köpslå om min egen och en annans lycka. Jag vet att den beroende ställning, hvari jag befinner mig, berättigar nåhända såväl er som andra att tro, det jag med glädje skulle kasta mig i armarne på den förstkommande; men tusen gånger hellre vill jag lida allt, än döma mig äl ca plågsamma tortyren af ett äktenskap utan kär Jag kap icke älska grefven; än mer, Jag kan icke ens högakta Honom.p Men det är ju dårskap — romangriller !v Kan väl vara! Dessa griller, som ni, min far, behagar kalla dem, är den enda lyx er dotter kan tillåta sig. pÅr detta ditt sista ord? stammade kaptenen blekpapnde. Ni känner mig ej, min far! Jag vågar derföre försäkra er, att jag aldrig skall vika från hvad jag anser vara rätt. Kaptenen uppsteg häftigt. Hans annars så släta panna lade sig i djupa rynkor och han vandrade af och an på golfvet med tunga, ojemna steg. Slatligen stannade han midt framför sin dotter, 3 FE Jag kan inte tvinga dig, yttrade hap långsamt och likasom Ietapde ie ördent Men jag ber dig besinna hvad du gör... Dessutom: von Schmetterling är min garale vän. Han har visat mig många prof af tillgifvenhet... Lofva mig åtminstone att under någon tid — fjorton dagar — en vecka taga hans frieri i betänkande. HVartill stolle det gagna? genmälde Hilda med fåstket. Om derb 7 många År, kunde ingehting Ajära mitt besk Långt bättre att genn a honom allt, är att genom ett dylikt uppskof måhända inz gifva ett hopp, som ändå aldrig kan förverkligas. peröfver må du tillåta mig att döman,