Aftonbladet – 9 maj 1868, sida 2

Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 6 Maj. I går afton, samtidigt med att den glädjande underrättelsen ingick från Stavanger att en af det liberala partiets koryfcer, rek. tor Steen, nästan enhälligt blifvit återvald til storthingsman, hölls här i Kristiania af valmännen för Akershus amt ett profval, hvars resultat emotsågs med mer än vanligt intresse. Frågan var, om man jemte Johan Sverdrup, som naturligtvis icke kunde förbigås, skulle uteslutande välja bönder, i hvilken händelse man måste taga sin tillflykt till två alldeles obepröfvade representanter, eller om valmännen skulle så mycket lemna åsido afseendet på stånd, att de valde de liberala idernas högtförtjente förkämpe professor Ludvig Kristensen Daa till representant. I hvarje annat land skulle Daas val ha varit säkert; de lysande minnen, som anknyta sig till hans första framträdande på den politiska skådeplatsen, den enhällighet, hvarmed pressen såväl 1 som utom hufvudstaden törordade hans val — det var som om man efter mani hela landet hade känt ett behof att träda fram och lägga sitt ord i vågskålen för Daa; vår presshistoria har knappt något exempel på, att ett storthingsval blifvit uppfattadt till den grad såsom en sak af betydelse för hela landet — allt sammanlagdt skulle ha förmått:en främling, som icke känner det invecklade och i sina verkningar nästan oberäkneliga maskineri, som drifver ett storthingsval i Norge, att anse en kandidatur oomtvistgrigt säken, då den understöddes af så mycker: Till och med vår store bondevänlige agitator Sören Jaabek hade i sin Folketiden hvilken sprides bland allmogen i tusentalfexemplar. uttalat sitt placet om Daa, och man kunde ha skäl att icke tro annat, än att valmännen så mycket mera skulle tänka på honom som han åtnjutit äran af upprepade och til förtal temligen nära gränsande anfall i de blad, som utgifves af advokaten A.O. Vinj Il Dölerud, samma blad, som med äl penhet hade uppställt sin egen red såsom motkandidat — visserligen dock me det resultat, att hvarken till valman eller representant så mycket som en enda röst biv spilld på honom. Emellertid hade en af amtets storthingsveteraner, Ole Valstad, hvilker vid det förra valet hade uppställt Daa såsom sin eventuelle efterträdare, emedan det enligt hans egen förklaring, förmodligen va sista gången han kom att representera amtet i Morgenbladet framkommit med en lista på representanter, på hvilken man förgäfves sökte Daas namn; deremot förekommo der en 7—48 bönder, hvilka tycktes vara nästan lika okände för Valstad sjelf som för allmänheten. Med eh affektation, som icke är ovanlig vid våra val, yttrade han, att han väl nu hade tänkt draga sig tillbaka från deltagandet i det offentliga lifvet, men att han likväl efter mångas uppmaning skulle finna sig i att stiga ned på arenan. Så långt hade man kommit. då profvalet i går afton egde rum. Valstad var icke tillstädes; han var bortbjuden någonstädes, hette det. Resultatet blef Sverdrup, Daa och två bönder — en kompromiss. som hade blifvit föreslagen af Aftenbladet och med hvilken alla parter skulle ha varit väl bjelpta. Efter valet åtskiljas valmännen — ingen vill öppna en diskusson; man känner sig tydligen litet generad med afseende på ett par tidningsreferenter, för hvilka man varit nog obetänksam att öppna dörrarne, Men, såsom Holberg säger, Nachspielet bliver det lystigste,, KI. 10 i dag på morgonen samlas man åter till det afgörande valet, och utan att ändra en min, utan att ens vara försedda med solfjädrar för att dölja sin rodnad, låta samma fullvuxne och myndige män, som i går ville ha Daa till sin representant och af 47 röster blott hade 19 för Valstad, Daa falla och lyfta Valstad upp på storthingsbänken. Jag misstager mig knappt, då jag påstår, att en ovederhäftighet sådan som denna skall i hela landet väcka en harm så stor, aft knappt någon valkrets så snart igen skall mlåta sjg på ett dylikt experiment. Skada blott, att denna indignation i sådant fall blir något dyrköpt. . Något rimligt skäl till denna kabinettsrevolutjon, sk äl bli svårt till och