Aftonbladet – 8 maj 1868, sida 2

skaperna, i det att man utdelade premier för ikerbruk, skogsskötsel, fiske, industriella företag 0. s. v. Sedermera, då Selskabet for Norges Vel stiftades och såg sig istånd att öfvertaga denna gren af vetenskapssällskapets verksamhet, kunde man mera uteslutande hålla sig till det vetenskapliga ändamålet. Bland dem, som under årens lopp atnjöto understöd af sällskapet, kunna nämnas många af våra förste vetenskapsmän och konstnärer; förnämligast förtjenar framhållas, att sällskapet gaf det första exemplet i vårt land på offentligt understöd åt en skald genom att tilldela H. Wergeland ett bidrag till omarbetande af hans episka dikt Skabelsen, Mennesket og Messias,, likasom det på föranledande af den år 1853 aflidne, högt bevåfvade rektor F. M. Bugge lemnade språkorskaren Ivar Aasen det första biståndet till hans jemförande studium af vårt allmogespråk. Bland vetenskapliga verk, hvilkas utsifvande man till en stor del har sällskapets rikostighet att tacka för, kunna nämnas Keilhaus Geea norvegica,, Sars Fauna litoralis,, dansken R. Rasks lappska grammaik, L. L. Daas Den Throndhjemske Geistigheds historie,, Langes Norske Klosterhistorien 0. S. Vv. Af sällskapets samlingar måste biblioteket på inemot 30,000 band nämnas först. r 1770 hade den boksamling, till hvilken man strax efter sällskapets stiftelse hade börjat lägga grunden, ännu icke stigit till mer än 500 band, öfver hvilka man har en liten förteckning på 2 tryckta qvartark — nu en litterär sällsynthet. Det fanns likväl då i Throndhjem ett icke ringa antal privata boksamlingar; genom ständiga och rika gåfvor från dessa tillväxte biblioteket hastigt, och sedan de rika donationerna på tillsammans 12,000 band af rektorerna Dass och Schönning samt en hel mängd mindre gåfvor blifvit införlif-vade i det, offentliggjorde R. Nyerup år 1808: en förteckning öfver det samlade förrådet, som då uppgick till ungefär 15,000 band. På de senare åren har man icke kunnat använda mer än 2—300 spd. årligen till biblioteket — en summa, med hvilken man icke kommer långt. Icke desto mindre begagnas det rätt flitigt; den årliga utlåningen har på den sista tiden utgjort emellan två och tre tusen band, och sedan biblioteket nu för ett år sedan flyttats till en nybygd, rymlig lokal, skall det förmodligen bli ännu mera anlitadt. I huru hög grad sällskapet för framtiden skall kunna realisera berättigade förhoppningar, kommer naturligtvis att bero på den örre eller mindre konseqvens, hvarmed det föresätter sig ett-bestämdt mål och arbetar mot detta. En blifvande betydelse skall det först kunna få, då det inskränker sig till att vara ett vetenskapligt centrum för det nordenfjeldska landet, riktar sin uppmärksamhet på undersökningen af denna särskilda landsdels historia, topografi och naturliga beskaffenhet, samlar den här offentliggjorda litteraturen 0. 8. v. I vårt vidsträckta land, der nästan oöfvervinneliga. naturhinder ställa si; i vägen för en lätt och ständig samfärdsel och deraf följande ömsesidig intellektuel inverkan mellan de särskilda distrikterna, skall det alltid vara af betydelse, att icke allt intellektuelt arbete drages tillsammans till hufvudstaden, utan att äfven i andra större städer förhållandena bli sådana, att icke den, som eger något intellektuelt sinne och lif, kommer att betrakta en längre vistelse i deras sköte såsom liktydigt med ett slags landsförvisning. Decentraliseringen står ju i dessa tider öfverallt på föredragningslistan, och den är icke af den minsta betydelsen i ett samhälle sådant som det norska, der den individuella sjelfständighetskänslan är så starkt utvecklad, att många föredraga att hålla sig helt och hållet utanför kulturens stora strömfåror framför att tillegna sig bildningsformer, som de misstänka icke vara rätt inhemska och äkta. Det är måhända ofta någonting sjukligt i yttringarna af denna sjelfständighetskänsla, detyligger ofta en oberättigad misstänksamhet till grund för de ofta upprepade klagomålen öfver hufvudstadens tyranniska supremati, men så länge dessa klagomål upprepas, är det bästa medlet mot dem, att stiftsstäderna uppträda förmedlande och åtaga sig att bearbeta kulturstoffet på det sätt och i de former, som bäst passa för känslan af provinciel särskilnad.