Aftonbladet – 8 maj 1868, sida 2

. Försöket, att genom någon lagstiftningsåtgärd hämma skogsförödelsen i landet, har äfven vid denna riksdag strandat mot det vanliga argumentet, att de för ändamålet föreslagna åtgärderna skulle innefatta ingrepp i eganderätten. Lagutskottets i ämnet framlagda förslag blef i går afton af andra kammaren afslaget, under det första kammaren för att afböja detsamma begagnade utvägen af en återremiss, genom hvilken man ville gifva tillkänna, att kammaren icke var principielt obenägen mot en lagstiftning i den ifrågasatta riktningen, ehuru det nu föreliggande förslaget ansågs icke böra antagas. Fortsätter man på detta sätt att undanskjuta denna fråga från tid till tid, torde tilläfventyrs hvarje lagstiftning i detta ämne slutligen blifva öfverflödig, af det enkla skäl, att man icke längre skall hafva några skogar att skydda. agutskottet har föreslagit en sådan förändring i grunderna för landstingsskattens utgörande, att densamma skulle uttaxeras efter enahanda grunder, som de, hvilka finnas föreskrifna rörande uttaxering af öfriga kommunalutskylder, eller så, att landstingsafgifterna! skulle komma att för jordbruksfastighet utgå med dubbelt belopp emot för annan fastighet, frälseräntan och hvarje annat beskattningsföremål. Detta förslag rönte ett kompakt motstånd af jordbrukarnes representanter i andra kammaren och afslogs der utan votering, ehuru åtskilliga talare, såsom frih. Gripenstedt samt hrr ergström och v. Proschwitz sökte visa, att förslaget var med billighet och rättvisa öfverensstämmande. Afven i första kammaren föll förslaget sedan man åt detsamma egnat en temligen vidlyftig debatt. Båda kamrarne ha deremot bifallit lagutskottets förslag, att 8 i förordningen den 6 Aug. 1864, angåend2? hemmansklyfning och jordafsöndring må erhålla följande lydelse: Åstundar innehafvare af hemman, att större afsöndring än en tiondedel eller, då frågan rörer säteri-, råoch rörssamt insockne frälsehemman, en femtedel deraf verkställa, må han sådant anmäla hos konungens befallningshafvande, som har, att, beträffande såväl tillstånd dertill, som bestämmande af afgäld å jorden, meddela utslag och dervid så förordna, att å ena sidan säkerheten för hemmansräntans och öfriga skyldigheters framtida utgörande förvaras och, å den andra, jordens odling eller ändamålsenlig skogshushållning, när sådan genom skogsmarks upplåtande under full eganderätt afses, varder befordrad. Likaledes ha båda kamrarne bifallit förslaget att 86 4 af skiftesstadgan må erhålla följande förändrade lydelse: Särskilde delar af ett och samma hemmansnummer i by böra, såvidt det utan hinder för redigt skifte i skifteslaget ske kan, intill hvarandra läggas. Eger någon i by flera hemmansnummer; då må, när egaren det begär, dithörande egor intill hvarandra utbrytas, om redigt skifte för öfriga delegare ej deraf hindras och det i öfrigt verkställas kan; men åstundar egare af särskilde besutne delar i olika hemmansnummer att erhålla dithörande egor i ett sammanhang lagde; då bör först undersökas, om sådant kan ske utan hinder för redigt skifte mellan öfriga delegare, och om läget i öfrigt medgifver egornas sammanläggande å sådant sätt, att de utklufne hemmansdelarne i ramtiden, då fråga derom kan uppstå, när som helst må kunna, enligt de i denna stadga för egornas skiftande lagde grunder, såsom sjelfständiga hemmansdelar åtskiljas; i thy fall vare sådan sammanläggning tillåten, dock bör skiftesmannen noga urskilja och i delningsbeskrifningen särskildt atföra, hvad egor, både efter mätningsoch uppskattningsinnehåll, hvarje hemmansdel erhållit,