Aftonbladet – 5 maj 1868, sida 2

styrelsen, som väl borde vara lika kompetent att kontrollera dessa anläggningar, som den är ett öfvervaka de ansenliga enskilda jemvägsbyggnaderna. Så som det nu är stäldt, Skall staten, för utförande af arbeten, som medföra en årlig kostnad af 2 å 3 millioner, bekosta en styrelse, som man får skatta sig lycklig om den kan erhållas för 50,000 rdr om året. Det vidunderliga i detta förhållande springer ännu mer i ögonen om man jemför det med sättet för de ganska storartade enskilda banbyggnadernas utförande, der man anförtrott den gsta tekniska ledningen åt en öfveringeniör, som kunnat på samma gång öfvervaka före dylika företag, och der man kerligen icke ansett sig ha råd att för användningen af två millioner rår utgifva 50.000 rdr blott för de bestyr, som vid statsbanorna åligga styrelsen, En framställning, som kan leda till någon förändring af detta förhållande, synes således vara högligen af behofvet påkallad. De framställningar från trafikstyrelsen, som legat till grund för K. M:ts proposition, ha varit underkastade granskning at en komite, bestående af öfverste Ericsson, ordföranden i Gefle—Dala-banans direktion, hr Muren, och trafikdirektören vid Köping—Hult-banan, hr Agrelius. Det hade dock varit att önska, att deras tillstyrkande af allt det väsentliga i trafikstyrelsens förslag varit stödt på något fastare grunder än antagandet, att kostnaderna under föregående trafikår ej varit öfverdrifna, utah af trafikens Kraf. fullt påkallade. Komitörade säga sig hafva i den omständigheten, att embetsoch tjenstemän samt betjente endast antagits i den ordning, göromålens mängd och beskaffenhet gjort nödvändig, funnit en borgen: derför, att den i förslaget upptagna tjenstepersonal icke är större än för göromålen oundgängligen erfordras. Döt är dock denna förutsättning, på hvilken komiterades hela tillstyrkande hvilar, hvars riktighet af den allmänna meningen 1 landet drages starkt i tvifvelsmål. Man här tvärtom trott sig veta, att en mängd befattningar vid jernvägstrafiken — och bland dem åtskilliga af de mera indrägtiga — tillkommit, icke för göromålens skull, utan för de med dem hugnade personernas. Favoritskap och sidoinflytanden — så säger den allmänna rösten — hafva lyckats att vid jernvägstrafiken tillskapa ett betydligt antal tena sinekurer, och då emellertid alltid något bestyr måste tilldelas sinecuriatierna — för att. begagna ett på modet kommet uttryck —, hafva de för deras räkning tillskapade befattningarne knappast hunnit blifva dekreterade, förr än deras innehafvare fått vid sin sida något underordnadt biträde, so kunnat verkställa det lilla, som m för en skull måst ålägga dem Ur? us tädaha om ständigheter synes ett gillande af trafiksty relsens förslag Vorkligen. böra stödja sig p: en annan Ucredning om beskaffenlieten oc ANP ageriheten af de med de särskilda be L, sattningarne förbundna åliggandena, än blot det lösa, förtroendefulla antagandet, att all ting nu är väl bestäldt.. Det tjenar till in genting att här söka påpeka diverse befatt ningar, som, efter hvad vi ha anledning trc falla till större eller mindre del inom sine curernas område, då man ej lärer för ögon blicket kunna rubba de nuvarande innehaf varng i deras Jjufva ro; men sjelfva det fak tum, på hvilket vi hänsyfta, är tillräcklig Jallmänt kändt för att motivera yrkande , derom, att den stat, om hvilken här är frå ga, icke må på något sätt anses för fram tiden fastställd, och-en kraftig framställnin om behofvet af inskränkningar inom den vi jerhvägarne fästade embetsoch tjenstemanna personal. Att man inom statsutskottet lyc Ikats få majoritet blott för en framställnin rörande distriktchefernas umibärlighet, sync oss icke innebära skäl hvarföre icke andr kammaren skulle i förevarande hänseend oförbehållsamt uttala sina tankar. På de första kammaren, inom hvilken de byråkra tiska intressena ha så starka försänkninga ställer landet naturligtvis i frågor af denn beskaffenhet icke några språk: TRENTER STAN