Aftonbladet – 5 maj 1868, sida 2

STOCKHOLM den 5 Hoj. Förslaget till utgiftsstater för statens jerngta föreligger nu riksdagen till afgörande. Den granskning, som den. kongl. proposiionen i ämnet varit underkastad i statsutskottet, har. burit ytterligt ringa frukt, länlande till besparing för statsverket; och de skygga steg, som utskottet tilltrott sig att jaga, för att på detta område söka i handing tillämpa sparsamhetsgrundsatsen, ha påbagligen varit mycket omtvistade inom utskottet. Majoriteten inom denna riksdagens lelegation har dristat så till vida ifrågasätta yfelbarheten af det kongl. förslaget, att den tillstyrkt en und,-anhållan det K. M:t ville taga i nådigt öfvervägande, huravida de föreslagna distriktcheferna kunde finnas umbärliga; men detta djerfva tilltag, denna underdåniga anhållan, att K. M:t ville taga i nådigt öfvervägande lämpligheten af en ifrågasatt reduktion, den har uppkallat emot sig icke mindre än nio af byråkratiens rättrogne bland första kammarens utskottsledamöter, sekunderade af sutskottets ordförande, hr grefve Posse, hvilka reserverat sig mot betänkandet i denna del. Mot utskottets första underd. hemställan, nemligen, huruvida icke styrelserna för byggnaderna och trafiken skulle kunna sammantöras, eller, om detta icke finnes ändamålsenligt, den förra styrelsen förläggas till arbetslinien, ba visserligen blott. två a utskottsledamöterna från första kammaren reserverat sig, men man kan dock förutse ett temligen kompakt motstånd inom första kammaren äfven imot detta förslag, som skulle minska med er de kungliga styrelsernas och styrelsechefernas antal och måhända medför: det oerhörda, att ett statens företag skull kunna administreras utan att behöfva var: mångdubbelt dyrare än om det utfördes fö enskildes räkning. Vi befara, ätt det länder till föga eller in tet att argumentera i denna sak, allrahels som det velat sig så lyckligt för de byråkratiska intressena, att ärendet förekommer inon de sista fjorton dagarne af den ordinari riksdagsperioden, då omsorgen att icke förnga riksdagen utgör skäl nog att slumpa ven med de vigtigaste intressen och att afböja alla framställningar om förnyade utredningar. Dock tillåta vi-oss anmärka, att då man nu hemtar sitt förnänista stöd för yrkandena om de båda Eee vert bibehållande från den omständigheten, at! deras tillskapande varit föranledt af en riksdagens framställning, så behagar man förbise, att denna framställning gjordes unde en tid då byggnaderna voro hutvudsak; då de maktegande inom styrelsen voro ingeniörer, upptagna af det ektilsken i det stora och för landet ännu nya företaget, och då det var giltiga anledningar befära, att åt de vigtiga ekonomiska intressen, som sammanhängde med trafikens ordnande, icke skulle kunna egnas den uppmärksamhet som vederborde, oberäknadt svårigheterna att under det gemensamma förvältningen utröna, å na sidan, huru mycket byggnaderna kostade och, å den andra, huru mycket trafiken inbringade. Numera har förhållandet blifvit omvändt. De trafikerade banorna och rörelsen ä desamma ha tillvuxit så i Omfång, att deras administrerande måste betraktas sasom hufvudsak, under det banbyggnaderna blifvi till omfattningen högst betydligt inskränkta oeh tillgången på erfarna ingeniörer för deras utförande riklig. Ställningen är således nu en helt annan än -på den tid, då riksdagen atisåg sig börä payrka de båda förvältningsgrenarnes åtskiljande, och ingenting synes numera enklare och naturligare, än at trafikstyrelsen, som. för de trafikerade banornas underhåll i alla fall måste ega en ingeniörafdelning, äfven öfvertager ledningen a byggnaderna under högsta uppsigt, om sö aktas nödigt, af vägoch vattenbyggnads