Aftonbladet – 5 maj 1868, sida 2

Genom båda kamrarnes sammanstämmande beslut, att fastställa den summa, som nu skall för statens räkning upplånas, till 18 millioner riksdaler, har man för närvarande kommit ifrån alla tvister om huru långt man skulle vid en upplåning kunna gå, ifall man vill åt lånet bibehålla karakteren af jernvägslån. Det är derföre öfverflödigt att genmäla något få den af en insändare igårdagsbladet uttalade åsigt, att man dervid icke skulle kunnat gå längre än till 18 millioner; men vi anse oss dock böra. påpeka, att detta yttrande helt och hållet saknar giltighet, enär vid talet om summan 18 millioner man tagit i beräkning icke blott redan utgifna och anvisade jernvägsanslag, utan äfven den summa, som komme att vid innevarande riksdag beviljas. Det. belopp, med. hvilket ett, verkligt jernvägslån kutnat öfverskjäta 18 millioner, hade naturligtvis ökats i samma mån som: det vid denna riksdag beviljade anslaget blifvit större. Nwhar emellertid det egendomliga förhållandet inträffat, att man bestämt lånesumman innan man afgjort anslagsbeloppets storlek. De summor mellan hvilka man har att välja vid den blifvande gemensamma voteringen, äro likväl båda större än hvad statsutskottet antagit då det beräknat att ett jernvägslån skulle kunna upptagas till belopp af 18 millioner, och det fastställda lånet kommer således nu i hvad fall som helst icke att uppgå till det belopp, hvilket kunnat, enligt statsutskottets beräkningar, upptagas under benämningen jernvägslånn. n fråga, som mäste tagas i öfvervägande vid valet mellan de anslagssummor, som första och andra kammaren beviljat, är deremot huruvida, sedan lånet blifvit bestämdi till 18 millioner, det större anslaget kan beviljas utan att man äfventyrar att ånyc blottställa riksgäldskontoret. — Af de upp: lysningar, som kommo i dagen under låneebatten uti andra kammeren, framgick att statsutskottet deniia gång beräknat in komsterna så lågt, att utskottets egna ledamöter fuöno sig böra medgifva, att äfven on det större anslaget skulle blifva beviljadt kontoret icke skulle sakna utvägar att utgifva detsamma, ifall lånet bestämdes till 1 millioner rdr. Och en medlem af riksgäldskontorets styrelse gick ännu vida längre, di han sökte ådagalägga, att lånebehofvet rätteligen borde beräknas till blott 14 millioner Någon betänklighet, ur denna synpunkt, ati bevilja de af K. M:t äskade 4,650,000 rd för arbetena nästa år synes derföre icke fö. refinnas: Men, heter det, man bör icke bevilja et så stort anslag för att icke frångå den vic förra riksdagen etablerade grundsatsen, at endast bygga med ett belopp, motsvarande trafikbehållningen. Vi tillåta oss dock härvid ånyo erinra, att denna grundsats uppställdes såsom en nödtvungen konseqvens al förutsättningen, att icke något län, och framför allt icke något utländskt, borde vid det tillfället upptagas för jernvägsbyggnaderna. Nu hår visserligen statsutskottet vid -denna riksdag åter: kommit fram med talet om trafikbehållningen, men i samma andetag föreslagit riksdagen att upplåna de till jernvägsbyggnaderna behöfliga medlen samt tydligt nog antydt, att lånet måste sökas. i utlandet. Dermed har hela den grund ramlat, på hvilken man stödde resonementet om byggnadsanslagets begränsning till et! belopp, motsvarande trafikbehållningen. Och man har föröfrigt händerna fulla af bevis att staten icke kan med direkta anslag fullfölja jernvägsarbetena, utan att oupphörliger bringa förvecklingar i statsfinanserna. At! staten icke bör göra det, att hon icke böa lägga uteslutande på budgeten för det löpande