Aftonbladet – 2 maj 1868, sida 3

matiskt lif och friskhet. — I Prag skall den 16 dennes grundstenen läggas till en czechisk nationalteater. botsssktsieden dessein Krönika. Det regnar! suckade mången liten fröken, då hon första Maj lyftade på rullgardinen och såg upp mot den molndigra himmelen. Och när hon sedan trippade bort till hattasken, der den nya rosefärgade sommarhatsen låg i full förtröstan att få visa sig för de kungliga första Maj, då suckade lilla fröken ännu djupare. . Det regnar! ropade i korns de små barnen, som fått lof att följa pappa och mamma till Djurgården första Maj, och från barnens ögon föllo nästan lika många tårar som regndroppar derute, ty nu kunde ingenting bli af med det så länge efterlängtade nöje Det regnar! gäspade sprätten och gjorde sura miner vid tanken att han på qvällen icke skulle kunna sitta under Hasselbackens stora ek och tillsammans med sina vänner dricka en skål för skön Amelies behag. Med en sorgsen blick på sina splitternya Jjusa pantalonger somnade han åter in fast besluten att i förargelsen icke stiga upp före klockan tolf. Det regnar, anfäkta och regera! svor hyrkusken innan han ännu hunnit gnugga sömnen ur ögonen. Alla vagnar stå ny och selarnes beslag lysa som solen. Är det då inte skam att himmelen skall vara grå som en gammel buldanssäck. Det regnar! jo det var trefligt! ropade värdshusvärdarne på Djurgården när de vaknade vid det att regnet smattrade på rutorna. Hvad skall man nu ta sig till med de fulla visthusen och källarne. Drickesvarorna kunna väl gömmas, det är sannt, men hvem skall äta upp all maten? Här kommer icke en lefvande varelse ut i dag och här finnas flera kan bringa en värdshusvärd i förtviflan! jerskor, bakelsegummor, apelsinflickor, positivspelare, konstmakare och alla andra, som hafva sina största recetter vid de allmänna folkfesterna. De fräsande öltunorna, de påbredda smörgåsarne, apelsinpyiderna och karamellsburkarne skulle icke ta Maj få trona på Djurgårdsslätten, det är himmelskriande orättvist af regnets Herre, som nog brukar hålla på dropparne när folket suckar öfver torkan. Tacka vet jag den gamla goda tiden! Men nu finns ingen rättvisa mer hvarkon på himmelen elier på jorden. De enda som icke klagade voro de mindre teatrarnes direktörer, som i hopp att den regniga väderleken skulle skaffa dem fulla hus, ställde till spektakel på första Maj. Operan hade annonserat en representation till klockan tolf på middagen, då Hugenotterna skulle gifvas, men fröken Hebbes otur var åter framme och inställde spektaklet i anseende till hr Dahlgrens heshet. När fröken H. icke sjelf är hes, så är det nästan alltid någon annan som blir angripen af den förargliga åkomman. Som ofvan sagdt, blomstermånadens första Idag bröt in under de dystraste utsigter. Men när klockan klämtade tio syntes en blå strimma på den norra himmelen, de mörka molnen splittrades, ochsolen tittade fram mellan de brustna fiikarne af slöjan. Då klarnade också månget anlete och de nyss så förtviflade började hysa ett svagt hopp att folkströmmen nog skulle våga sig ut på de uppblötta vägarne, om solen bara ville fortfara att skina; ty alla längta ju att se hur herrlig Majsol ler öfver den r uppvaknade naturen. Följ med mig så bege vi oss ut redan straxt på eftermiddagen, ty vädret lofvar att blifva godt. Vi landa vid Allmänna gränden, som nu förtjenar ett annat namn, ty den har utvidgats och blifvit bred som en parisisk aveny. På ömse sidor om den sandade vägen äro planterade träd och mellan dem resa sig lyktstolparne, för att tjena som fyrbåkar för de många kryssare, som i skumrasket söka sin väg från Djurgården till staden. När bryggan och avenyen bli fullt färdiga så har man här en både rymlig och vacker landningsplats för de små ängsluparna, som komma från Räntmästartrappan, Skeppsholmen ete. I fonden höjer sig Hasselbackens ståtliga byggningar, med svajande flaggor och vimplar. En mera lockande och behaglig utsigt kan man icke tänka sig. Der börjar redan att hvimla af folk på balkongerna och mellan träden. Gå vi nu vägen till höger så se vi snart Pohlsro. Men nej, vi återfinna det välbekanta värdshuset ej mer. I stället se vi ett storartadt etablissemang med rikt utsirade verandor och balkonger. Hr Vasseur har under vårens lopp gjort påbyggnader och tillbyggnader, så att han snart nog kan bespisa haltva Stockholm med middagar till bestämdt pris. Annu ett stycke framåt och vi äro midt framför Bellmansro, som står der lik en bål punsch i en trädgårdsppa. — Behagar ni inte ett glas? — Nej, nu säga vi värdshus förbin. Se hvilken klar och djupblå himmel och känn hur varma äro icke solens strålar! Nu har besannats det gamla ordspråket efter en mulen morgon blir ofta en klar dag. Gör er lätt på foten så gå vi öfver den fuktiga gräsmattan och sätta oss på stenen deruppe på kullen. Mellan ekarne i Friesens park se vi Saltsjönsklara böljor glittra i fjerran. H oss godt att vara! I björken, ofvana hufvuden, sitter en liten fågel och qvittrar en vårvisa. Den lille sångaren har hflig fantasi och sjunger om större herrligheter än vi kunna se. Förstår ni inte fågelspråket så vill jag öfversätta några strofer för er. Visan lyder ungefär så här: Hvad fägring utbredes I På mark och på träd, Allt fröjdas och glädes Och jag sjunger med. På berg och på kulle, I dal och på våg, Allt talar om kärlek Med brinnande håg. I aspar och rönnar, I björk och i al, 11 och Der a T fåglarnes riken Knyts kärlekens band. Hvad trånad och trängtan Som fyller hvart bröst, Af onämnbar längtan Sig höjer hvar röst. Nataren af sällhet Nu darrar, ty nyss Gaf Gud uti våren Åt jorden en kyss. Det regnar! klagade färskölsmadamer, smörmn IS tusen middagar och sexor i ordning. Det: nm rd K AR at kt et br sh ff bd Ft JR mt 8 Bb I Ob BR kt bt BR rt fr färd er EN re ve TA med ob Ka. böj bb Het —tT