Aftonbladet – 2 maj 1868, sida 3

redan på en skara lustvandrare, som härtat posto för att se hur de eleganta ekipaerna vända. Schweizeriet hvimlar af punschtörstande stockholmare, som här lägga förs grunden till ett värdigt firande af första Maj I backen straxt nedanför står en artist, son ensam trakterar ett halft dussin instrumenter Han spelar som en hel orkester och är också omgifven af en tacksam publik. Om kungliga teaterstyrelsef finge höra honom, så vore karlen bestämdt säker om ett fördelaktigt engagement, ty han skulle ensam kunna ertta heia orkestern vid dramatiska teatern På slätten framför Tivoli och Mantgen sc vi en Casperle-teater och den förr en gång omnämnda lyriska tragedien Laurellska mordet för en röst och positiv. Från Pohlsrc och Hasselbacken ljuda musikens toner och glasens klang. Det är der som hufvudbataljen levereras. Men innan vi kasta oss in: striden så låt oss betrakta toilettexpositionen på landsvägen och de mera enkla åska darne på trottoiren. — Ekipagerna äro i år knappt flera att de på en kort stund skulle kunna räknas; men om samlingen är liten så är den så mycket mera lysande. vitt och rose äro dagens färger och när nheterna åka förbi likna de sväfvande strömoln när solen går ned: En af dem är tillräcklig att göra hela lifvet till en fest, och som de här äro rätt många, så bör det kunna vara nog för att gifva qvällen en festlig prägel. Af ryttare äro få ute, knappt ett dussin, och blott en enda officer från hästgardet. Fy då, en sådan första Maj! utropar en iten matrona, som sitter på det gröna sätet framför oss. Inga kungliga, inga drabanter! Icke så mycket som hästgardets officerare en sång! Det är riktigt skamligt. En första Maj utan kungliga är förfelad, Konungen och hans piprensare äro den dan lika nödvändiga för folkets glädje som Nisse och Nasse för barnen om julen. En kunglig löpare eller förridare gör då större effekt än alla våra populära ministrar tillsamman. Men hvarför då neka det trogna folket detta lilla gratisnöje? Atminstone kunde man fordra att frispektaklets direktö ickade ut kontraaffischer, som gåfvo tillänna att representationen var inställd. Det ir väl inte rätt att låta några tusental loyala undersåter stå rad i rad ett par timmar och vänta förgäfves. Om höga vederbörande hade, sett hur allas anleten buro prägel af elslagna förhoppningar när klockan började rma sig åtta, så hade de säkert ångrat sig utt icke hafva uppträtt med sitt lull Tull. BDerborta höres hurrarop och skrik. Det ir några lejon, som från värdshusets balkong aasta ned slantar midt i en folkhop och ägna sig åt hur packet tumlar om i smuten. I sanning ett nobelt nöje! De fina errarne kunde just tåla vid en erinran om tt det vore bättre att pröfva detta nöje med ina hundar än med menniskor. Men nu är det kanske tid för oss att från skådare öftergå till handlande personer. Jppe på Hasselbacken väntar bålen, och lefven klämtar redan för helsningstalet till ärens Gud. De glada Majbröderna stämma pp: Våren är kommen och när sången juder och glasen klinga får själen den rätta tämningen att fira vårens fest. En skål för en blomsterkransade guden som väcker allt ill lif och till kärlek. En Skål för den herrga tiden, då , Ängsblommorna buga humlor och bin, Som surra och suga Dess saftiga vin! Töm glaset i botten för den nyss vaknade aturen, der Allt andas och röres Och gläds åt sitt lif, i När vårguden talar Sitt varde och blifl Richard.