Aftonbladet – 1 maj 1868, sida 2

STOCKHOLM den I Maj. um Frågan om en tidskrift för rikets samtliga landsting. Om det är sannt att våra nya kommunalnstitutioner — synnerligast landsting och stadsfullmäktige — icko motsvarat de förhoppningar man dervid fästat, så kan orsaken dertill visserligen icke sökas i karakteren ut dessa inrättningar, hvilken utan tvifvel är zod och syftesenlig, utan i det sätt, på hvilket åe blifvit satta i verket och hittills opererat. Utan att nu uppehålia oss vid de sedan länge af pressen framhållna orsaker, som i sin män föranledt ej mindre de ofördelaktiga resultater dessa institutioner på vissa orter lemnat, än äfven det ringa intresso de i all änhet hittills framkallat. vilja vi endast, hvad landstingen angår, påpeka en väsentlig, men hittills alltför litet uppmärksammad orsak till dessa menliga förhallanden, nemligen den fullkomliga brist på ej allenast samband emellan landstingen, utan till och med inom dessa på ömsesidig kännedom om deras förbandlingar, som för närvarande eger rum, Den verksamhet, som tillkommer landstingen, har, efter författningens ordalydelse, ett ganska rymligt omfång. De ega nemligen, enligt 2 I af K. förordningen den 21 Mars 1862, att rådslå och besluta om länets gemensamma angelägenheter, hvilka afse den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling, anstalter för kommunikationsväsendets befordrande, helsovärd, undervisning, allmän ordning och säkerhet m. m. dylikt, såvidt dessa angelägenheter icke enligt gällande författningar tillhöra offentlig myndighets embetsåtgärd. Men utan att på något sätt vilja dermed hafva uttalat något klander emot dem som deltagit i de nya länsimndernas förhandlingar, måste det sägas att nog litet blifvit i alla dessa afseenden åtsjordt. Det råder inom landstingen ett famlande och en osäkerhet ej blott i fråga om vidden af deras rättigheter och målet för deras sträfvanden, utan äfven om medlen att uppnå det tänkta målet och sättet att utöfva eller draga nytta af de rättigheter man tror sig ega. Med andra landsting saknas all förbindelse, och det ena landstinget eger knappt den ofullkomligaste — ja, vi kunna gerna iga, alldeles ingen kännedom om hvad det andra beslutat eller erfarit. Det här i hufvudstaden årligen sammanträdande Stockholms äns landsting t. ex. har sig ingenting bekant om förhandlingar, åtgärder och beslut inom de öfriga Mälareprovinsernas landsting, lika litet som inom dylika ting inom rikets öfriga län, ehuru lärorik och gagnelig en sådan kännedom eta skulle vara; ty väl är det sannt att ex ouch annan tidning innehåller n referater af de särskilda landstingens förhandlingar; men dels förekomma redogörelser ör samtliga landstingens förhandlingar endast i ett par Stockholmstidningar, hvilka säkerligen blott läsas af ett fatal bland de öfver hela riket spridda landstingsmännen, af hvilka de flesta blott ega sin orts tidning eller på sin höjd derjemte en af de Stockholmstidningar, som icke hafva utrymme för dylika redogörelser, dels äro dessa senare, sammanatta i största hast af någon tillfällig referent, ofta så ofullständiga samt till och med oriktiga, att fullt förtroende icke kan tilläggas desamma, samt naturligtvis icke heller tillbörlig upplysning och nytta kan af dem hemtas. Men häraf uppstå många olägenheter och gå mångfaldiga fördelar, som lands tings-institutionen kunde medföra, förlorade. Det intresse för kännedomen af de särskilda orternas och provinsernas behof samt befolkningens allmänna mening derom, som man hos statsmakterna måste förutsätta, kan icke tillfredsställas, så länge såväl fullständiga som tillförlitliga upplysningar om dessa behof och opivioner saknas, hvaraf följden blir att vid riksdagarne mången gång individuella åsigter göra sig gällande med anspråk att uttrycka svenska folkets opinion i frågor, der våra lagstiftare kunnat hafva en allmännare af landstingens stora flertal uttalad mening att stödja sig vid, och der denna mening kanhända verkligen varit helt annan än den nu framburna, ehuru riksförsamlingen icke vet något derom. På samma sätt verkar inom landstingen elfva den okunnighet, hvaruti man befinner sig om andra landstings förhandlingar och erfarenheter derhän, att en myckenhet der vidtagas likasom på försök, då de likvä kunde hafva varit grundade på förut inom andra län gjorda iakttagelser och vunnen erfarenhet samt följaktligen äfven varit mera försäkrade om framgång; att beslut fattas, som medföra gagnlöst Tförspillda kostnader, samt att ganska välbetänkta förslag förkastas, emedan pluraliteten inom anser dem outförbara, da de li till och med inom nästgränsande landsting vunnit erkännande och i verket satta gifvit de vackraste resultater, ehuru sådant icke blifvit allmännare bekant. Om dessa olägenheter icke kunna förnekas, så måste det för alla dem, som vilja se någon frukt och det gagn af denna institution, som densamma varit ämnad att medföra, vara angeläget att tillse, på hvad sätt ett bättre förhållande i detta afseende skulle kunna åstadkommas; och vi tveka icke att såsom det efter vår tanka tjenligaste härvid framhålla utgifvandet af en landstingen gemensam tidskrift. Iden härom är icke vä Den har, om vi icke misstaga oss, redan någon gång förr varit i offentligt tryck åtminstone lösligen framkastad; och förslag härom framställdes vid sistlidne års landsting i Stockholms län helt enkelt och kort af en ledamot utaf samma landsting, der detsamma strax vann så mycket bifall och understöd, att, sedan vederbörligt utskott afsifvit förslag angående tidskriftens tillvägabringande, en komite nedsattes, med uppdrag attsöka bereda frågans behandling vid samtlige nästi dande landsting i riket. NYARE STERNER ute p goddagspiltar af allehanda slag — vi hade