Aftonbladet – 1 maj 1868, sida 2

iltar af allehanda slag — vi had tillagt: allehanda kön; ehuru pilta äro väl strikte talådt maskulina — från oci med den välgödda betjenten, hvilken i al maklighet passade upp vid bordet, ned till der trinda huskatten som sträckte sig i solske. net ute på verandan och emellanåt slickad: sina mjuka hvita tassar. Säkert hade ha aldrig nedlåtit sig ens att lyfta på någon a dessa till förfång för en råtta om den int presserterats på tallrik. Tuppen, sjelfva vakmhetens symbolum, hördes här sällan gal: förrän han fått sin frukost. I sanning det lilla Dahlby, så hette fri Bergers rebidens, var ett riktigt eden för hvar och en som uppfattade lycksaligheter från den materiella sidan. Det låg någonting turkiskt, något österländskt i fru Bergers verldsåskådving liksom i hela hennes personlighet. Hvithyllt, blond och fetlagd var hor en verklig typ för den oförargliga välmående an. Att få lefva i fred och ro, samt ej helle störa sina medmenniskors fred och ro tycktes vara fru Bergers lifsuppgift. Beträffande dotterns undervisning hade der goda frun uttryckligen förbehållit sig att intet eftermiddagsarbete finge ega rum. Man ww hela förmiddagen., så hette det i ett retal till fröken v. Thurne. Man är på landet för att sköta sin helsa. Man skall inte öfveranstränga sin hjerna — m. fl. dylika argumenter. Sålunda fick lilla Aimee ega sin frihet om eftermiddagarne. Vi tro knappt att den unga damen behöft använda mycken vältalighet för att få triheten utsträckt till förmiddagarne ocksa; men fröken hade ju sagt att då skulle man arbeta. Aimce hade lofvat att lyda sin fröken och hon höll ord.