Aftonbladet – 30 april 1868, sida 2

STOCKHOLM den 30 April, ) Kamrarne voro i går afton samlade ända l: till midnatt, och förhandlingarne voro ibåda) särdeles lifiga. Första kammaren sysselsatte : sig förnämligast med lånefrågan; i andra: kammaren upptogs hela aftonens plenum af den fortsatta öfverläggningen om anslaget till nordvestra stambanan. Vi omförmälde i gårdagsbladet, att första kammaren till denna bana beviljade för år 1869 en summa af 3,090,000 rdr. Andra kammaren biföll deremot det i K. M:ts proposition äskade belopp af 4,650,000 rdr, med bemyndigande för K. M:t att deraf använda högst 1,000,000 rdr redan under loppet af innevarande år. Vid de voteringar, genom hvilka dessa beslut fattades, bestämdes först med 92 röster mot 73, att den i K. M:ts proposition föreslagna summan skulle blifva ontraproposition 1 hufvudvoteringen. Minoriteten röstade i denna första votering för 3,090,000 rdr, hvilken summa hade förfäktats hufvudsakligen af frih, Liljenerantz. Vid hufvudvoteringen, då minoriteten röstade för utskottets förslag om anslagets inskränkande till endast 2,250,000 rdr, segrade K, M:ts proposition med 99 röster mot 67. Slutligen beslöts med 94 röster mot 49, att afl. beloppet högst en million skulle få användas redan under innevarande år. Gemensam votering kommer nu ätt afgöra om anslaget skall blifvä 3,090,000 rdr, såsom första kammaren beslutit, eller 4,650,000 rdr, enligt andra kammarens beslut, Den mening, som gjorde sig gällande i andra kammaren, förfäktades hufvudsakligen af frih, Gripenstedt, hrr Mannerskantz, Hedlund och C. A. Larsson, hvarjemte civilministern, hr Lagerstråle, äfven slöt sig till densamma. Frih. Gripenstedt sökte visa, att om man ställde sig på samma ståndpunkt, som statsutskottet, och antoge, att staten nu icke vidare borde betungas med annuiteter för jernvägsbyggnaderna, utan dessa fullföljas endast i den mån en tillökning i behållningen af trafikmedlen dertill lemnade tillgång, så skulle, med stöd af erfarenheten, kunna antagas, att denna tillökning för nu trafikerade banor komme att, under en följd af år, utgöra 300,000 rdr årligen. Men denna tillgång borde icke användas till byggnadskapital, utan till annuiteter på för byggnadernas fullföljande upptagna amorteringslån, och man skulle då kunna, utan att folket behöfde vidkännas några ökade utgifter för ränta och amortering, årligen upplåna en summa af 5 millioner rdr, samt fullfölja jernvägsarbetena i den omfattning detta belopp medgåfve. Det var derföre tal. understödde den af K. M:t begärda summa, som närmast öfverensstämde med och stannade inom nämnde begränsning. Hr Lagerstråle fästade isynnerhet uppmärksamheten derpå, att om man, i ändamål att banan skulle kunna fullbordas år 1871, nu beviljade endast 3,090,000 rdr, så måste man i stället för 1870 års arbeten anslå 4,650,000 rdr, och ansåg hr civilministern det vara lämpligare att bevilja den större summån nu, då i alla fall ett utländskt lån måste upptagas, än nästa år, då man bör hoppas att någon utländsk upplåning icke skall behöfva ifrågakomma. Förslaget att af de ifrågasatta 4,650,000 riksdalerna bevilja I million att utgå redan under detta år väcktes af hr Mannerskantz, som dervid utgick från antagandet, att man borde bygga för omkring 3 millioner rdr årligen, och derföre borde med en million öka anslaget för innevarande år, som förut utgör endast 2 millioner rdr. De ledamöter, som på f. m. hade talat för 6,180,000 rdr, afstodo från fullföljandet af yrkandena på denna summa med anledning af den utgång frågan fått i första kammaren, hvilken gaf anledning befara att en så hög siffra skulle ha mindre utsigt till framgång vid gemensam votering. För utskottets förslag kämpade i aftonens plenum förnämligast hr Björck, som ansåg att såsom grundsats borde fasthållas, att man ej byggde fortare än att, å ena sidan, tillgångarne medgåfve betalning af ränta och amortering å upptagna lån, och, å den andra, att de behöfliga lånen kunde inom landet erhållas. I den benägenhet, som nu visade sig; att åter börja byggandet i större skala, såg hr Björck ett förebud till sanima förvecklingar i finansielt hänseende och inom riksdagen, hvartill det forcerade jernvägsbyggandet förut gifvit anledning. Första kammarens förhandlingar i lånefrågan slötos med bifall till statsutskottets förslag om en upplåning af 18 millioner rdr, mot statsobligationer, som företrädesvis böra vara fonderade. Detta beslut fattades dock endast med en majoritet af 3 röster (50 mot 47), under det minoriteten understödde ett af frih. Stjernblad formuleradt förslag, hvilket ville bestämma lånesumman till 24 millioner, med i beslutet tydligen angifvet ändamål, att lånet äfven skulle användas till konvertering af det tillfälliga 6-millionslånet. Finansministern frih. af Ugglas förklarade under debatten, att han ej såg någon fara uti att lånet för sådant ändamål höjdes till 24 millioner, och torde han således kunna antagas hafva biträdt denna förhöjning, hvilken deremot grefve Hamilton, hrr Wallenberg, Funck m. fl. på det bestämdaste motsatte sig. I andra kammaren förekommer detta vigtiga ärende till afgörande i afton. Till följd af den förhöjning denna kammare beslätit i jernvägsanslaget, synes man der icke kunna stanna vid en lånesumma af 18 millioner rdr, hvad man än må tänka och besluta om konverteringen af 6 millionslånet, ty den af statsutskottet föreslagna siffran 18 millioner grundade sig på antagandet, att endast 24 million skulle anslås till jernvägsbyggnaderna nästa år. . Andra kammaren har nu beviljat 2,400,000 rdr mer än statsutskottet förutsatt, och måste således lämpa lånesumman derefter. TFoset nac ovneas man änn iecka hafva hlf6.