Aftonbladet – 30 april 1868, sida 2

halfåret haft tre gövernanter: ingen af dessa hade således haft den rätta metoden. Lyckligtvis är sällan någon varelse så missottad att den intet eger någon fallenhet som kan begagnas till häftyg. Hilda, som sökte studera sig in i sin elevs själsanlag, fann till sin stora förvåning att musiken var det enda medel att verka på barnet. Deraf visste hor skickligt att begagna sig för att förmå henne väl icke till flit — i vår tid hända inga mirakler — men till en relativt mindre grad af ättja. Då hon spelade stod flickan stilla och yssnade uppmärksamt; mången gång lyckaes Hilda till och med förmå den lilla vilder utt afstå från sitt favoritnöje: att sätta tjenstfolkets tålamod på prof, endast genom löftet att låta henne få höra några vackra styccen. Småningom gick hon äfven så långt . medgörlighet att hon började under Hildas edning inöfva några lättare musiknummer. Andtligen var isen bruten. Från den silan var det som lilla Aimee skulle tagas. Den gamla mythen om Orfeus, med lyran ämjande de vilda bestier, är en allegori som nåhända innehåller en stor och djup sanning. Ivem kan veta om icke tonerna skulle förnå att gifva nyckeln till många lönnrum i nenniskohjertats labyrint?,.. Nu dröjde det icke länge innan Hilda lycades komma på goda fötter med sin elev. örunderligt nogt... Hos detta sjelfsvåldiga jarn, som aldrig vetat hvad lydnad ville säja, tycktes ett dunkelt medvetande derom så måningom vilja klarna. Hufvudvärken börade mindre ofta infinna sig vid lektionerna ch det var med ett eget slags intresse som Vimee vande sig att lyssna till sin unga lärainnas förklaringar. För böcker och lexläsning fortfor hon emelertid att hysa en panisk förskräckelse, så nycket mera välgrundad, som hon var in-!