Aftonbladet – 30 april 1868, sida 2

EN PRIARE — EN BEFRIARE!) Af författarinnan till Såpbubblorna Ettdera med samma eviga roman i shanden eller ock halfslumrande öfver en knytning som väl egdebörjan, men föga utsigt att någonsin i tidernas längd nå sin fullbordan. Lilla Aimee, den förhoppningsfulla eleven var en plågoande för hela huset och icke minst för den arma guvernanten. Fru Berger hade nu fått en utväg att bli det söta barnet qvitt och hon underlät icke att begagna sig deraf. Min lilla engel! bråka inte så fasligt!... Du tråkar alldeles ut mig... Stå inte här och käxa... Gå till fröken! så lät fru Bergers tema med variationer; programmet lika för hvar dag, och exeqveradt med en henne egendomlig, släpande enformig och sömnig näston. När återigen nu Wla Aimees lektioner skulle börja, hade den unga damen alltid hufvudvärk, då hon naturligtvis inte för någon del fick ansträngas. Alla Hildas bemödanden att väcka hågen till. arbete hos den okunniga och okynniga lilla varelsen strandade mot en oöfvervinnelig benägenhet för lättja, hvari fru mamma dessutom föregick med exempel. Lilla Aimee tyckte det var mycket tråkigt att arbeta; hon hade föresatt sig att inte göra annat än hvad som roade henne, och som hon, ehuru bara barnet, hade en mycket fast karakter, så gick hon icke ifrån sina föresatser. Man måste taga Aimee från den goda sidan, eljest sätter hon sig på tvären, påstod Aimces mamma. Ja, men att få rätt på den goda sidan, se, det var ej det lättaste. Öckså hade lilla Aimee på senaste ) Sö Å. B. nr 87, 89, 90, 94, 92; 97 och 98.