Aftonbladet – 28 april 1868, sida 2

rangen är visserligen bra som medel, guldet kan vara både medel och ändamål. Ack! det var endast i det gamla beskedliga Arkadien, som skönheten stod högt i pris. När prinsar vallade får och gudar togo tjenst som oxdrängar, då fingo Pallas och Juno stiga ur vägen för Venus; nu ha alla tre gudinnorna fått abdikera till förmån för den gyllene kalfven, som svänger en enväldig spira öfver vår upplysta verld. Inför honom böjas alla knän och gudarnes altaren stå öfvergifna. Men hur kom det sig att fröken Marianne ännu är veterligen äktenskapsledig, ehuru hon redan uppnått den tidpunkt, då damerna upphöra att räkna sina år annat än såsom hebreerna läsa sitt tungomål, d. v. s. bak! ges? Har hon måhända haft något tycke som icke realiserats? Bagatell! Nu förtiden äknar det täcka könet siva tycken pr dussin, hvilket alls icke hindrar dem att gifta sig, en två, tre gånger. Tluruvida tyckena under tiden realiserae eller ej, är evt käpitel för sig, som icke kommer oss vid. Nej! deri låg icke hindret. Några ord i förtroende: det ges ett själslyte, för hvilket herrarne äro mycket rädda, och hvilket vi derför vilja tillråda alla giftaslystna damer att motarbeta. Gif en qvinna rikedom, rang, skönhet — allt, allt som kan draga till sig beundrare, köpare, afnämare; hviska sedan i örat på hvar och en af dessa de tre orden: Hon är ondsint ! och se! friarne skola varda jagade på flykten lik en skock förskrämda fi Se der orsaken hvarför fröken Marianne gick ogift. Unga qvinnor! sen er hisnen, Ifven och bäf: kan hota äfven erl.. Efter att hafva kysst sin mors hand till i spegeln... Rysen, en för det öde som