Aftonbladet – 28 april 1868, sida 2

iv, som förutsätter banans fullbordande först js 1871, men färdigbyggande af linien Kristineft amn—Carlstad redan 1869, och derför begärt stt anslag för sistnämnda år af 4,635,000 rdr. Statsutskottet slutligen har nedprutat detta anslag till 2,250,000 rdr, eller en summa motsvarande den beräknade nettoinkomsten af jernvägstrafiken. on Vi skulle obetingådt ha anslutit oss till detta statsutskottets förslag, så framt nemligen statsfinansernas tillständ varit sådant, att jernvägsbyggnaderna kunnat hädanefter fullföljas med statens egna medel, utan behof af lån, så att, t. ex., den af statsutskottet åsyftade nettobehållningen af trafiken verkligen värit en för ändamålet disponibel tillgang. Denna omständiglh en också endast den, hade kunnat ri iga en både ur ekonomisk och politisk synpunkt eljest särdeles olämplig låtigsämhet med fullföljandet äl arbetena å den Nordvestra banan. Men då trafikmedlen i verkligheten icke kunHa för detta ändamål afses, då lån i alla händelser måste upptagas, och då man jus nu laborerar med de bittra frukterna af söken att för jernvägsbyggnaderna anlita statens vanliga tillgångar, så skulle vi anse det vara i hög grad oklokt, att ännn ett är bedrifva ett så Stort företag, som det Hräs vävarande, i en jemförelsevis så inskränkt skala som nu sker och som statsutskottet föreslagit. Det kunde ganska väl ifrågasättas ! huruvida det icke ur flere synpunkter kunde vara välbetänkt, att, då innevarande år på samma gång arbetsprisernä äro särdelts billiga, och behöfvet att bereda arbetstillfällen: synnerligen stora och behjertansvärda, man l! ; Dn HD AD I RT RA od mt nr gt och anvisade någon förhöjning i det redan förii nevarande år beviljade anslaget, och attnästa års anslag sedermera lämpades med afseende å den arbetsplan, som afser banans fullbordan år 1870. Det stora kapital, som ! nedlägges i detta företag, skulle då icke behöfva i en följd af år ligga för landet gagnlöst borta, och det vigtiga mål, som med landets uppoffringar för detta stora företag asyftas, vore med möjligaste skyndsamhet uppnådt, — en fördel så stor och påtaglig, att den måste af hvar och en inses. Och vi anmärka härvid; att den omständigheten, att detta förslagicke blifvikaf K. M:t framstäldt, antagligen har sin grund deri, att den kongl. propositionen utgick från antagandet, att utländsk upplåning skulle äfven denna gång kunna undvikas, och det är med uttrycklig hänvisning till hvad K. M:t föreslagitifråga om anskaffande af medel, som K. M:t föreslagit inskränkningen af nästa års anslag till det il. den kungl. propositionen äskåde belöpp. Men äfven om man icke skulle vilja antaga det nyssnämnda i vår tanka ändamålsenligaste förslaget, så synes oss dock, så snart en ulländsk upplåning ifrågakommer, den af K. M:t föreslagna summan af 4,650,000 rdr, genom hvilken linien Kristinehamn—Carlstad skulle kunna under nästa år fördigbyggas, vara det minsta som nu bör beviljas, och! det följer häraf, att vi anse lånesaumman böra ökas åtminstone med skilnaden mellan detta belopp och det af statsutskottet tillstyrkta anslaget. En annan fråga är dock, om man börl:stanna dervid:, Statsutskottet säger i sitt. fnänsbelänkander sig vilja reglera riksgäldskontorets ställning så, att nästkommande riksdag icke behöfver draga omsorg om riksgäldskontorets utgifter för det löpande aret. Detta är godt och väl, och vi hoppas att detta mål må kunna upprås genom de af utskottet föreslagna åtgärderna. Men vore det alldeles ur vägen, att nuvarande riksdag sträckte sin blick, äfven något litet utöfver år 1869? Ar det icke alldeles gifvet, att nästkommande riksdag måste anvisa ytterligare medel för fortsättande af arbetena å nord. estra banan, den nuvarande riksdagen må dertill bevilja större eller mindre summa. Men hvar skola då meI tagas till 1870 års anslag? Skall man då a det experiment, som nu visat sig ha misslyckats, nemligen att anvisa de erforderliga medlen såsom direkt statsanslag? År det väl a t hoppas, att staten finnes dertill ega tillgång nämnde år, hvilket just är det då afbetalningen å det tillfälliga 6-millionslånet skall börja? Vi hysa de bästa förhoppningar l: att rörelsen i landet skall småningom repal: sig från den dvala; hvari den iu befinner sig, h att statsinkomsterna deraf äfven skola röja inflytande; men vi vänta icke och vi knappast önska, att detta skall ske med någon brädstörtad fart. Vi tro således, att man får skatta sig ganska lycklig om man 1870 bringa jemnvigt mellan inkomster och samt kan utan någon olägenhet och åläggande af nya, tryckande i då förtallande delen af til d Och vore det väl klokt, att, då man nu nödgas betrakta och reparera såsom ett fel föregående riksdagars åtgärder, att använda statsmedel direkte till jernvägar, genast ånyo beträda samma bana? Vi tro det icke, och vi föreställa oss derföre, att man bör och att man kommer att genom lån anskaffa de medel som vid nästa riksdag behöfva anvisas för 1870 års arbeten, och att det går på samma sätt vid 1870 års riksdag för 1871 års arbeten, ifall banan icke dessförinnan är fullbordad. Men ingen lärer bestrida, att detta årliga lånande, det må nu ske utom eller inom landet, är menligt för vår kredit och efter all anledning endast medför alltmer och mer betungande lånevilkor. Kunde det derföre cke vara skäl att nu då ett lån i alla fall måste tagas, och då beloppet deraf redan är så stort, att den utländska penningmarknaden måste anlitas, med ens upplåna det belopps som behöfves för nordvestra banans fullbordande? Man har åtminstone tillförene varit af den åsigt, att det ingalunda försvårar operationerna, om ett lån, som atbjudes, är några millioner större, utan sna-1 rare tvärtom. HLånet skulle, i fall denna åsigt i sjorde sig gällande, blifva 7 millioner större! in om man nu endast tar i beräkning let obetydliga anslag, som statsutskottet föreslagit för 1869, men hvilket vi likväl förl vår del ansett vara otillräckligt. Skullels riksgäldskontoret få i uppdrag att afsluta ett lån, afsedt för hela Nordvestra banans fullbordande, synas inga svårigheter böra möta att, i fall medlen behöfde indragas förr än i den mån de skulle användas, emellertid fruktbargöra dem på sådant sätt, att någon förlust för staten icke derigenom uppstode. Med en representation, som eger den motständskraft 1 afseende å anslagsfordringar, som den nuvarande, synes icke ringaste vada kunna uppstå genom tillvaron af en sådan reserverad tillgang, som här skulle uppkomma; men fördelarne deremot att undvika plottrandet med lån vid hvarje riksdag, vore vår tanka särdeles betydande. Ett förfarande, sådant som vi här föreslavit, kan icke heller komma i kollision med den etablerade och af oss högeligen gillade sparsamhetsgrundsatsen; ty eft är att spara vid beviljandet af anslag; ett annat att på indamålsenligaste sätt verkställa en finansoperation för ett redan beslutadt och under utförande varande företag. ef MJHMHJJJHJHn j Postfördrag. Enligt detmellan Sverge ; och Nederländerna den 11 sistl. Januari af-l: slutna, vederbörligen ratificerade postfördrag, l ; r hvars tillämpning tidpunkten dock ännu ra