Aftonbladet – 28 april 1868, sida 2

rar, sorå skola krossas, skulle vi icke göra bättre i att blicka omkring oss, att pånyttföda oss sjelfva, att rädda oss sjelfva i våra mödrars, systrars, hustrurs och döttrars personer? Genom den beklagligaste inkonseqvens ha vi stiftat en lag till skydd för djuren, under det att alla våra lagar gifva helgd åt qvinnans förtryck. ; Försökom då att reagera såväl mot lagarne som mot sederna och att skjuta bresch iurgamla fördomar. Redan ha ädla sinnen begynt detta värf: Stuart Mill och Fawcett i fngland; i Frankrike Michelet och Emile de Girardin; Jules Simon genom sina böcker; Ernest Legouve genom sina föredrag; fru Elisa Lemonnier genom sina yrkesskolor; Duruy genom sina ministeråtgärder, Alfred Assolant har i sin ordning nyligen skrifvit ett varmt och dramatiskt utlåtande, fullt af hänförelse, sundt förstånd, känsla och stundom till och med vältalighet. Må vi ej låta missleda oss deri, att det kanske är i qvinnans underordnade sociala ställning, som en af de förnämsta orsakerna till våra fruktlösa och vanmäktiga revolutioner måste sökas. Genom att reformera civillagen, genom att behandla qvinnan såsom mannens jemnlike, genom att bevilja samma rättigheter åt dem, som ha samma skyldigheter, skall man i ett drag lyckas rena sederna, grundlägga frihet samt åter höja Frankrike.