Aftonbladet – 25 april 1868, sida 3

Istånd som ändringar i grundlagen framkallade, men icke det motstånd som förefanns mot sådana ändringar af kommunailagarne, som påkallades af det allmänna rättsmedvetandet. Den rösträtt regeringen ansett sig kunna medgifva hufvudstaens invånare skulle den utan tvifvel äfven vara benägen inrymma åt invånare i öfriga stadskommuner. rih. Sprengtporten ansåg denna punkt utgöra hufvudfrågan i utlåtandet, och då politisk rätt ofta sammanfölle med hvad som var politiskt klokt, ville han, som ansåg nödvändigt, att första kammaren bibehölle sin karakter oförändrad, ej bifalla förslaget, allrahelst han röstat för representationsreformen under den förhoppning, att några hastiga förändringar i grundvalen för riksdagens sammansättning ej skulle kunna ifrågakomma. Grefve E. Sparre upptog och bemötte åtskilliga yttranden af föregåen e talare, hrr Wera och Beckman samt frih. Stjernblad, hvilken förklarade sig ej kunna ingå på antagandet af ett röstmaximum, men också derföre påyrkade streckets borttagande nedåt, talade för bifall. Herr Landgren anmärkte, att en politisk vallag blifvit sammanblandad med kommunallagstiftningen, hvilket han ansåg i högsta grad olämpligt, enär hvarje hugg, riktadt mot kommunallagarne, skulle blifva ett hugg mot sjelfva statsförfattningen. Detta kunde icke förekommas med mindre än att alla de paragrafer, som funnos i kommunallagarne och rörde representationen, borde utbytas och sammanföras i en särskild författning. Då först kunde trygghet vinnas. Sedan diskussionen förklarats slutad, egde voring rum. För resultatet deraf redogjordes igårdagens blad. ESSEN ARN gr