Aftonbladet – 24 april 1868, sida 2

du drar dig till minnes — redan för tjugu år sedan, när dv friade till Emerence.x Kaptenen satte näsduken för munnen och hostade lätt. Emerence! upprepade han i smäktande ton; hur mår min älskvärda niece, som jag inte sett på en hel evighet? Den älskvärda nidcen var hela tre åren äldre än den älskvärde onkeln; om den förras fängslande egenskaper hade meningarne icke ens varit delade. De maskulina individer, med hvilka ödet sammanfört fröken von Snobben, hade alltid uttalat sig enhälligt i afseende på hennes personlighet. Vi vilja icke för vår del vara nog elaka att upprepa hvad vi hört. Huru allvarsamt onkel von Tumrnes frieri till sin unga niece varit menadt öfverlemna vi åt hvem som helst att afgöra. Emerence mår bra, men har lite stök, så du får ursäkta om hon inte visar sig. Vi stå på resande fot, som du kan se, genmälte majorskan, hvilken brann af längtan att bli af med sina kära slägtingar. Hur lyckligt då att vi träffade er! Jag kunde omöjligt underlåta att göra er ett be sök för att presentera min dotter. Jaså!-är det-dindotter. Jag får beklaga SE Majorskan kastade en flyktig blick på Hilda samt räckte henne två fingerspetsar. Det var alldeles ) fasligt hvad hon är lik sin mor!... Det är som jag såg salig menniskan lifslefvande... Ja, Hilda påminner mycket om salig Jeannette,. Kaptenen hostade och återtog derpå: Min bästa kusin! det är inte allenast nöjet att se er, som fört oss hit. Vi komma att bedja dig om en ynnest, och jag är öfvertygad om att du icke vägrar min anhållan. En ynnest! upprepade majorskan långsamt och anade oråd.