Aftonbladet – 18 april 1868, sida 3

nästan alldeles enahanda med den, de nya s.. k. fysiologiska skodonen ega; döröni Har man nyligen öfvertygat sig; någon förändring häruti behöfves således ej. Det vore visserligen önskvärdt, att de öfriga (flertalet) infanteristerna, hvilka sjelfve ega att skaffa sig skodon, antoge en förnuftig modell; men får detta väl ske genom allmän folkupplysning; regeringen kan intet göra derför, — så sade man. Intet var emellertid lättare än att konstatera riktigheten häraf; och vårt besök i lägret mötets sista dag medförde följande upplysningar. Dalregementet, som under mötena måste begagna kronans skodon, befanns hafva lidit ganska betydligt; och orsaken var snart uppdagad. Dalkarlarnes egna skodon ega nemligen, såsom bekant, en temligen bred framdel, som tillåter foten att bibehålla en temligen naturlig form. Kronans skodon åter, af hvilka en mängd både nya och gamla förevisades, egde en form, som var allt annat än naturenlig; tådelen var nemligen så spetsig och framskjutande så rätt i midten, att ett betydligt tryck från stortåns insida och från småtårnas utsida nödvändigtvis måste sammanpressa tårna och förorsaka hög grad af smärta samt nageltrång, liktornar m. m. Af dessa åkommor 2 samt svår trötthet, synnerligast i fötterna, hade ock en stor del af regementet lidit, och härledande detta från kronans olämpliga skodon klagade man allmänt öfver dessa. Ja, en gammal soldat förevisade sina ihög grad missgestaltade fötter, försäkrande att de endast och allenast efter inträdet vid rege mentet blifvit så förändrade; förr hade hans tter varit välbildade. Andra regementens ger besöktes äfven, t. ex. båda östgötarnes; här begagnades ej kronans skodon utan dem som rothållarne bestå. Detta var dock hufvudsakliga skilnaden, ty skodonens form var densamma, d. v. s. den gamla vanliga med smala tår; klagan var ock här lika stor och af samma art som nyssnämnda regementes — varom ock flertalets i aftonsvalkan blottade fötter buro alltför tydliga vittnen. Allmänt ansågo soldaterna, att en föränring i formen på deras skodon måste göras och upplyste derjemte ock, att en sådan förindring helt lätt lät sig verkställas. Denna ulle så tillgå: staten antager en modell till ämplig fotbeklädnad för armån och låter ej allenast de regementen, som begagna kronoskodon, få sådana af denna modell; utan föreskrifver densamma äfven för alla andra rexementen, d. v. s. rothällarne och andra, hvilka det åligger att anskaffa regementernas klädespersedlar, förpligtigas att, såsom del måste följa gifna modeller till uniformen i öfrigt, också gifva skodonen en bestämd form, hvartill ritningar utlemnas bland regementena. Då ett års erfarenhet här i Sverge allmänt bekräftar nyttan af de s. k. fysiologia skodonen, vågar insändaren föreslå, att dana af kronan på försök antagas för armån. Bestämmandet om deras nytta och antaglighet torde sedan bäst afgöras genom omstning bland soldaterna sjelfva, efter det de begagnat denna fetbeklädnad en tid, t. ex. under ett möte. Författaren till boken: Om foten och den riktiga formen på skodon. ) Äfven den mjuka bakkappan ansågs olämplig, emedan densamma hastigt vikes och nedtram as, synnerligast efter att, såsom så ofta häner, ha blifvit genomvätt. pA VE