Aftonbladet – 18 april 1868, sida 3

Om armäns skodon. Den ofantliga vigt som ligger deruppå, att armen, Synnerligast infanteriet må fritt och obehindradt bruka sina fötter inses lätt; temligen bekant är dock den omständigheten. att infanteristerna utider exercisöfningar ej lida af något så som af fotåkommor. Frågas då: äro dessa alldeles oundgängliga, d. v. s. bero de endast på den stränga marscheringen; eller förorsakas de delvis, kanske till större delen af olämpliga skodon? Ett lämpligt tillfälle till erfarenhet härutinnan erbjöds oss sistlidne sommar genom öfningslägret å Ladugårdsgärdet, och insända ren af förevarande artikel försummade ej hel: ler att begagna sig af detsamma. Han hade dock, uppmanad af flera för saken ifrande personer, förut hänvändt sig åt ett håll, derifrån ett intresseradt tillmötesgående hade bort kunna väntas, med förfrågan: om en reform i infanteristernas fotbeklädnad ansåges vara af nöden och, om så vore, huru denna reform skulle lämpligast verkställas? Formen på de skodon, som vissa (blott några få) regementen få af regeringen, är