Aftonbladet – 18 april 1868, sida 3

MED, OC VIISVIV BUPVIDTANI UTRIKES. NORD-TYSKLAND. Enligt International har grefve Bismarck len 3 dennes tillställt alla de preussiska sänlebuden ett cirkulär, hvari han förklarar, att let aldrig varit Preussens afsigt att undanIraga sig de förpligteiser, pragfreden ålägser det, att underhandlingarne med Danmark innu äro sväfvande, och att han håller fast vid hoppet om att se dem afslutade med ett lyckligt resultat. Den preussiska utrikesministern framhåller tillika, att ingen af stormakterna på den sista tiden uttalat sig på officielt sätt om den slesvigska frågan, och slutar med den anmärkning, att det icke finnes någon grund till den herrskande farhåvan för ett krig. Det ofvan citerade bladet innehåller vidare följande meddelande: Grefve Bismarck har ligen haft en sammankomst med danska sändebudet, hvarunder han förklarade, att det var Preussens afsigt att bringa frågan om de danska distrikterna i Slesvig till en vänskaplig lösning; men han måste med detmma låta Danmark veta, att Preussen ke skulle tåla något slags inblandning af främmande makter i denna angelägenhet, som utom , Preussen och Danmark blott kunde ungå Österrike. — Slutligen upprepade Bismarck, att Preussen aldrig skulle återgifva Als och Sundeved till Danmark änskönt alla nvånarne voro danskar, då begge territorierna vore alldeles oumbärliga för Preussen strategiskt hänseende. . Det är längesedan, heter det från Flensborg under den 9 dennes i Assens Avis, det g så pyntadt och festligt ut i vår hamn som i går på H. M:t konungens af Danmark födelsedag. Utom de danska fartygen hade samtliga svenska och engelska hissat flagg, alla med Dannebrog i toppen. En dansk brigg och en engelsk bark ådrogo sig: isynnerhet allmänhetens uppmärksamhet, då de voro behängda med flaggor från topp till däck. I Husum har en der i staden hemmahörande sjökapten blifvit ställd under tilltal för det han söndagen den 5 dennes på sitt fartyg hissat danska flaggan. ÖSTERRIKE. Om de underhandlingar, som på den senare tider egt rum mellan Wien och Rom angående konkordatet, meddelar ett bref från Wien af den 12 dennes följande enskildheter. Österrikiska sändebudet i Rom, grefve Crevelli, blef i Mars af kardinal Antonelli anmodad att uppställa bestämda fordringar med hänsyn till konkordatets revision, hvarpå Crevelli efter någon tids förlopp öfverlemnade honom ett af kultusministern Hasner författadt memorandum, hvari voro framhållna 11 hufvudpunkter, i hvilka konkordatet borde bringas i öfverensstämmelse med statslagarne. Rikskanslern Beust hade beledsagat detta memorandum med en särskild skrifvelse till Antonelli. Såsom svar härpå har nu den påfliga nuntien i Wien, Falcinelli, öfverlemnat rikskanslern en omfattande promemoria, hvilken är undertecknad af Antonelli och längt mera liknar en lärd teologisk afhandling än ett diplomatiskt aktstycke. Antonelli bevisar deri från strängt kanonisk ståndpunkt och med citater at mångfaldiga kyrkliga auktoriteter, att det är omöjligt för påfvestolen att gå in på de förändringar, som yrkas i dessa 11 punkter, eftersom medgifvanden af denna art skulle llkasta grundsatserna för den biskopliga verstyrelsen inom den katolska kyrkan. Detta svar skall Beust i Pesth ha förelagt kejsaren, hvilken gaf det tillbaka i rikskanslerns händer med yttranden, som icke lemnade något tvifvel öfrigt om att han erkände lagstiftningens berättigande att sjelf ordna förhållandena, eftersom påfven hade tillbakavisat hvarje revision af konkordatet. Emellertid skall kejsaren tillika ha förklarat sig emot ett uttryckligt och formelt upphäfvande af hela Konkordatet. Den liberala majoriteten inom riksrådet är obelåten härmed och önskar icke blott konkordatets fullständiga afskaffande, utan tillika grefve Crevellis återkallelse från hans post i Rom, då man misstänker honom för att hysa andra åsigter än det nuvarande kabinettet. Det i går omtalta brefvet från påfven Pius IX till kejsaren af Österrike fortfar att sysselsätta pressen i de katolska länderna. Från Paris berättas, att det dervarande österrikiska sändebudet furst Metternich på skedd förfrågan skall ha förklarat, att han icke dristade sig till att afgöra om brefvet var äkta eller icke. De liberala bladen förklara, att det språk, som påfven för i denna skrifvelse, förutsatt att den är äkta, blott finner ett motstycke i de bannbullor, hvilka urfärdades under hierarkiens blomstringstid i medeltiden. Brefvets slutstycke lyder sålunda: Sire! Medan ni önskar att upprätthälla och bevara kronan, förnekar ni dem allsmäktige, som skänkt er den; ni betänker icke, att man genom dylika medel icke tillfredsställer, utan blott ytterligare uppeggar en upphetsad befolkning. Ni skall komma att stå gentemot en hotande pöbel utan att blifva stödd af ett rent samvete eller kyrkans starka bistånd. Ni har tillbakavisat er höga familjs och visa mäns böner för att följa era senatorers och nuvarande ministrars råd; ni har bespottat de faderliga råd, som min nuntius i Wien gifvit er. Trots allt detta bönfaller jag er ännu en gång i Fadrens, Sonens och den Helige Andes namn om att ihågkomma er titel såsom apostoliskt majestät, hvilken förpligtar er att följa de heliga apostlars exempel, som utgjutit sitt blod för den heliga tron, och att icke glömma, att er habsburgska stamfar erhöll denna titel för det han icke blott. sjelf hade denna tro, men också visste att försvara den. Sire! Ni bör