Aftonbladet – 18 april 1868, sida 2

del bjudit till att förkofra huset. Hon hade tvättat, stärkt och strukit — ja till och med logerat, passat och bespisat legioner hyggliga ungkarlar; bara gentila herrar, det förstås, såsom gymnasister, apotekare och teknologer jemte en och annan kontorist. Huru gerna skulle hon icke äfven lemnat rum vid sin husliga härd för åtskilliga bland krigsgudens söner; men för dessa hyste mäster Norling icke fullt så starka sympatier som hans äkta vif. Under förlofningstiden hade han varit svartsjuk som en Othello på en ung korporal, hvilken samtidigt slog sina lovar kring den näpna kammartärnan, och ehuru Mars den gången, af för oss okända skäl, blef slagen ur. brädet af S:t Crispin, qvarlemnade. dock minnet af den hatade rivalen hos vår vän skomakaren en oöfvervinnelig antipati mot männen af vapen. Numera lefde herr och fru Norling i sina mödors minne. Mästaren bar sitt gröna förskinn och läderkaschett mera såsom emblemer än till gagns; han var visserligen oftast till finnandes på verkstaden och lade äfven understundom sjelf hand vid arbetet, för att undervisa en nylärling i yrket eller förfärdiga någon namnsdagssyrpris åt sin fru; men det var egentligen ögat och icke handen som var verksamt. Dessutom var hans tid upptagen af åtskilliga mera ärofulla än vinstgifvande befattningar: han var medlem af fattigvärdsstyrelsen, af handtverksföreningen, barnhusdirektionen, kyrkorådet m. m., förutom alla möjliga ordnar af en viss rang, från och med redlige svenskar till och med vänskapsbröderna. Frimurare var han inte än, men fa se till nästa vinter. Fru Norling tycker att hennes gubbe kan ha lika god råd att kosta på sig ett nöje som snickar Ramström midtemot, och fru Ramström — en sämre menniska, svm inte varit annat än shusa,