Aftonbladet – 18 april 1868, sida 2

komligt sakkunnig och inför ständerna ansvarig person dermed uteslutande haft befattning. Man skulle visserligen kunnat tycka, att en nyttig och behöflig motvigt mot en alltför ensidig behandling af militära frågor å krigsstyrelsens sida skulle kunna åstadkommas genom opinionen inom den klass, hvars ändamål är att utbilda sig för fäderneslandets försvar. Någon sådan opinion har emellertid ytterst sällan kunnat göra sig gällande, äfven om den förefunnits, Enligt gammal tradition och måhända af politiska orsaker har den regerande dynastien till högre be: fälsplatser, der en yttrad mening kunnat hafva någon auktoritet, i allmänhet endast : befordrat adelsmän, hvarpå vår grulla. ännu i dag lemnar bevis. Hvilka skäl dessa i haft att inom representationen icke nagelfara den oansvarige krigsministerns åtgöranden, i har ofvan blifvit antydt. Man skulle visserligen kunna tycka, att det i ett land med så fri press, som Sverge, skulle vara svårt att adertrycka fackmäns granskning af krigs-lt styrelsens åtgärder; men äfven i detta hän4 seende har man noga varit på sin vakt: velj den officer, som blifvit ertappad med tid-l1 ningsskrifveri, för såvidt det ej varit i sty-s relsens intresse; hans framtida befordran har s för alltid varit stängd. För öfrigt hafva del i de lägre graderna alldeles otillräckliga löt nerna väsentligt bidragit att hålla medel-; lösa, men kanhända för mycket sjelfständiga personer i beroende genom fruktan för ute-) blifvet avancement. S Klart är, att under sådana omständighe-c t s d s s t S l 1 l ter, då icke kunskaper och förmåga allena, utan en mängd andra konsiderationer gjort sig gällande vid befordringar, det krigsvetens skapliga vetandet stått på en ganska låg ståndpunkt. De svenska militärläroverken s äro äfven, oaktadt alla yttre-reformer, ännu s i dag särdeles opraktiska och missriktade i afseende på läroämnen. De grenar, som röra jelfva den krigiska verksamheten samt krigsförfattningen och militärstatistiken, d. v. s. just sådana som dagligen i det allmänna lifvet afhandlas, äro nästan alldeles försummade. I allmänhet föra krigsvetenskaperna i Sverge ett tynande lif. Men huru begära, att personer, som i fred med ringa kunskaper utan märkbar olägenhet uppnå de högsta grader, skola kunna inse det militäriska vetandets omätliga vigt i krig, eller dermed sysselsätta sig, annat än möjligtvis såsom dilettanter? TIL. Det har Varit nödvändigt att förutsända!. dessa anmärkningar för att för läsätne göra ; klart, huru den förbistring i åsigter kunnat , uppkomma, , som inom Sverge ännu tyvärr ; är radande i afseeliac på landförsvarets ord-4 6 nande. ÅA ena sidan en krigsstyrelse; som vanligtvis varit beroende af en enda persons tilltal a och föränderliga åsigter, samt utan den ledning och kontroll, som allenast kun-, 1 insigter I4 j nat vinnas Fenonmi krigsvetenskapliga ins hos en oMficerskår, der ett rättvist befor-l, dringssystem och en något så när dr ekonomisk ställning beredt den verkliga, f mågan tillfälle att göra sig gällande. ÅA an-, dra sidan en representation, hvaraf den ena l, delen oftast icke velät och den andra icke, kunnat nagelfara de planer, regeringen nål, gon gång värdigats framlägga till dess be-l: pröfvande, utän joskränkt sig till anslags1 ( j vägran eller af en missfi städd liberalism ; låtit förleda sig att önska alla armter, flottor och fästningar dit pepparn Växer. Att detta tillstånd måste upphöra, om armefrågån Inom Bverge någonsin skall lösas, !i är tydligt. Huru detta skall ske, framgår dels af ofvanstående, dels skola vi derom, jura öss längre fram Nu vilja vi tillse, huru nämnde fråga på senaste tider utvecklat sig. ; (Derefter redogör författaren i korta drag. för de hufvudsakligaste grunderna at sven ska armåns organisation, hvilka för flertalet af läsare torde vara bekanta. Sedermera skildrar han den ringa utveckling beväringsinrättningen erhöll under Carl XIV:s regerig den korta ljusning i afseende derå som Visade sig under konung Öscars rögering, för att sedermera åter lemna rum för ett fullkomligt stillastående, hvilket fortfarit ända till närvarande stund) UL (I detta stycke blottar författaren de inre prsakerna till dot enviea motståndet motv Löväringsidens utvecklilig och redogör förde t felaktiga grundejy på hylka 1858 års be-!v n li äringskomite stödde sitt förslag, hvilket likväl af ständerna vid 1859—18560 års riksdag gå tillvida mnlades, alt de medgåfvo, dett naltten af de beväringsskyldige skulle tillåtas l friköpa sig från fredsöfningarne. Lyckligtvisn medförde detta stadgande, lika litet som den lu den opraktiska elit-inrättningen, ingen skada, !n i det att ett allt mindre antal ynglingar årligen anmälde sig till friköpning och elit-!s iträttningen visades sig fullkomligt oduglig.) g Emellertid hade konung Oscar redan år, 1855 genom den s. k. November-traktaten p brutit det intima familjfördrag, som sedan . 1812 varit slutet mellan de regerande husen i Sverge och Ryssland. Nationen, som högligen gillade detta steg, insåg äfven att den ; måste bereda sig på följderna deraf samt rusta sig till kraftigt försvar mot en makt, söm gjort eröfringar till statsändamål, och d detta så mycket mera som den allmänna 4 psäkerhöten i Europa under ordningens tid lehvarbs var i beständigt tilltägahde: Den trodde likväl, att ett dylikt kraftigt försvar allenast kunde vinnas genom en på allmän värnepligt grundad folkbeväpning. Men som krigsstyrelsen ingalunda visade sig benägen att lyssna till de allt högre upprepade forIringarne härå, och man dessutom började l: hysa ett gäliska stört misstroende till dess; förmåga i allmänhet att på ett ändamålsenligt sätt ordna landets försvar, beslöt folket Li t sjelf taga saken om händer. Dertill kom ven, att man började frukta, det motstånlet å de privilegierade ståndens sida mot den för landets inre utveckling så nödvänliga representationsreformen ej skulle kunna fvervinnas, om ej folkets intresse för fosterandets väl på något kraftigare sätt än geom petitioner gaf sig tillkänna. I Sålunda uppstod skarpskytterörelsen. I alla! lelar af riket började hösten 1860 ett stort ! untal män af alla folkklasser att frivilligt underkasta sig militära öfningar och militä-!t! isk organisation samt anskaffa egna gevär. bfter många år af sömnaktigt politiskt lif rick ändtligen en frisk flägt genom landet. Militärpartiet betraktade visserligen den nya!X örelsen med största misstroende och sökte notverka densamma; kungörelsen af den 8 Mars 1861, hvarigenom den reglerades, hade b nöjligen kunnat leda till dess splittring, om cke rörelsens ledare lyckligtvis förstatt beagna sig deraf på ett sätt, som kraftigt berämjade den stora iden. Och i April 18621 lef Reuterskjöld, hvilken ansågs gynnsamt tämd för en folkbeväpning, chef för landsvarsdepartementet efter Björnstjerna. Vid 5! iksdagen 1862—1863 lemnade ständerna 5! karpskytterörelsen verksamt understöd ge-n om att bevilja medel till inköp af 2000 wu nålskjutningsgevär, som skulle .utlånas, äf-J ensom årligen under statsregleringsperiodenJ: QP4 10822 AA ANNAN Kd 1 af In AN