Aftonbladet – 18 april 1868, sida 2

hos källarmästarns på Gyllene grisenn, fastän hon nu yfver sig i sidenklädningar, den ena inte lik den andra, ja hon skäms inte för att nyttja plymer i hatten och sitta i kyrkan med guldlorgnett — fru Ramström kan aldrig låta bli fru Norling, om inte annat så kastar hon henne i näsan med att Ramström är uppe på logen hvar måndag, att kungen har tagit en pris snus ur Ramströms dosa eller att prins Oscar har klappat Ramström på axeln, m. m.; ja, Ramström är, skam till sägandes, bror med både kungen och prinsarne, hvilket svenskar, svear och vänskapsbröder få torka sig om munnen efter. Sådana saker äro bra hårdsmälta för gemålen till en af traktens honoratiores. Om Norling ända kunde bli stådsfullmäktig, då ville jag se på Ramströmskanb suc-kar fru Norling med qväfd harm; men fri-murare skall han bli i höst, så sannt jag heter Adolfina... Kanske tycker den goda frun, att hvita förskinn taga sig bättre ut än gröna; alltnog, till vintern när andra murare sluta af, då skall mäster Norling deran. Vi veta ju, att hvad qvinnan vill, det vill Gud — men hvilken gud? — ja, se det veta vi icke... Likasom mäster Norling håller ordning på ina arbetare, !ika troget öfvervakar hans a hälft sitt departement i den inre ekonomien; och de begge statsmakterna föra uvemensamt spiran med en endrägt, värd att: behjertas som exempel äfven af andra stater. Om någon gång delade meningar å, så är det i afseende på de furstarne till trevånin et jemte å ffror och nollor i enskilda banken. Pojarne skola bli studerade karlar och komma in i verkena, menar pappa; mamma åter! hyser, som vi förut haft äran nämna, en förktrlek för det milttitriska — tru