Aftonbladet – 18 april 1868, sida 2

ligen reminiscenser sedan kammarjungfrutiden. Tyvärr är gubben Norling alltid döf, när frun börjar tala om, huru lilla Calle redan vid två års ålder skrek sig hes af glädje hvar gångfhan fick se paraden, eller hur Janne spart sina frukostantar i tre månaders tid för att kunna köpa en sabel hos Lejas. Men när fru Norling, höjande rösten en oktav, stämmer upp refrängen om hur )illa det är af föräldrar att tvinga barnen, när man har råd att låta dem följa sin kallelse, då skjuter fader Norling kasketten ned i pannan, mumlar ett och annat ord i skägget om dagdrifvare och obetalta räkningar eller också hänger han upp både kaskett och förskinn på spiken innanför sängkammardörrn, tar fram. käpp och paletå ur furstuskåpet samt försvinner på ett par timmar; hvarpå frun med diplomatisk le låter motionen hvila till lägligare tillfälle. , Det är morgonen efter den unga frökens promenad till Haga; vi återfinna såväl henne som hennes moderliga väninna inlogerade i sjelfva herrskapet Norlings helgedom: ett litet förmak vid pass fyra och en half aln i qvadrat och försedt med granna storfasonerade tapeter — gröna kärleksgudar på gråspräcklig botten samt gråspräckliga på gul dito — infattade af breda blå och hvita border uppe vid taklisten. Beträffande dessa så underlåter aldrig värden i huset att för sina gäster förklara hurusom han köpt dem vid eldsljus i öfvertygelse att de varit gröna, samt sedermera först alltför sent varseblifvit sitt misstag. Det är för olyckligt med ensemblen i det lilla rummets dekorering: gardinerna, af citropgul ylledamast, har mäster Norling ropat in på en auktion tillika med soffan och stolarna, på hvilka öfvertyget, som ursprungtigen varit karmousiiförgadt, numera