Aftonbladet – 18 april 1868, sida 2

Om någonsin i en debatt skäl och bevis varit afgjordt öfvervägande på den ena sidan, å har det otvifvelaktigt varit under den öfverläggning, som i dag förts i andra kammaren om ändring af 72 regeringsformen, i hvad den rörer der stadgad tvångskurs å riksbankens sedlar. Men om de goda skälens makt är stor, och om man vid åtskilliga tillfällen haft anledning glädja sig åt, att den förmår göra sig gällande inom vår andra kammare, så är likväl fördomarnes makt större, och derför har resultatet blifvit, att kammaren, med 89 röster mot 76, afslagit det framställda grundlagsändringsförslaget. Landtmannapartiet, har man sagt oss, hade beslutit denna utgång, och vi måste erkänna, att det här gifvit ett lysande prof på sin makt. På samma gång har det också gifvit ett förnyadt bevis på den mycket egendomliga företeelse, som man i dag icke för första gången bevittnat, att detta parti icke har ingaste betänklighet vid att votera omkull na egna chefer. Hrr Posse och Key yttrade sig båda för förslaget, den förstnämnde isynnerhet med ganska mycket eftertryck och utan den ringaste tvekan. Men hrr Medin, Jöns Pährsson, Ola Jönsson, Ake Andersson, Jonas Jonasson, Per Nilsson, Ola Bosson Olsson, Ifvarsson, m. fl., m. fl., hade annorlunda beslutit, och deras mening blef den segrande. Bibehålla hrr Posse och Key sin ställning såsom Chefer för landtmannapartiet, trots de förnyade nederlag partiet tillfogar