dem i de vigtigaste principfrågor, måste det erkännas, att dessa herrar dermed ådagalägga, att de alldeles icke äro b ärade af allttör stor ömtälighet. Man har talat om att dessa herrar skulle kunna på landtmannapartiets axlar stiga upp till taburetterna. Skulle detta, så ytterst orimligt det låter, nägonsin gå i fullbordan, så gifva de genom det sätt, hvarpå de fördraga dekonfityrer inom nämnde parti, en garanti för, att de åtminstone icke skulle för några småsakers Il besvära konung och land med någon ministerkris. Det ifrågavarande grundlagsändringsförslaget understöddes af hrr v. Troil, Agardh, De Mar6, Liljencrantz, Lönnberg, Gripenstedt, Silj eström, Posse, Mannerskan Hierta, Hessle, Key, Julius Lindström, Bj Rosenberg, Leffler och Grafström. Motståndarne voro, utom de ofvan uppräknade ledamöterna, hrr Koskull, Witt, Hedenberg, Uhr, Östman, Rundbäck och Jonas Andersson, den sistnämnde dock påtagligen med mycken tvekan, och endast derföre att han befarade att förändringen skulle vålla någon oro hos dem, som i dessa frågor ännu hafva dunkla begrepp. Huru bedröflig u ä må vara, torde man dock böra ihågkomma, att det nu var första gängen, som detta förslag under den nu verksamma generationen bragtes å bane. Då det emellertid lyckats redan nu vinna en så betydande terräng och ett så kraftigt understöd, är det i hög grad molikt, att detsamma, återupptaget vid sta riksdag, då I blitva hvilande och således förekomma till slutligt afgörande lika hastigt som om det nu bi lagdt på riksdagens bord.