Aftonbladet – 17 april 1868, sida 3

en lång följd af år — deraf 6, 8 å 10 år såsom I lönlösa extra ordinarier — egnat sin tid och sina ; I krafter åt detta samma revisionskontor måtte väl Jockså hafva de mest grundade anspråk att, framför och med uteslutande af hvarje lika eller mindre I meriterad utom revisionskontoret, okränkte njuta Isin rätt att, i mån af förtjenst, tur och ancienniItet, varda till andra graden uppflyttade. -) När den fordna generaltullstyrelsen, d.v. s. dess Åchef, f. d. satsrådet J. F. Fåhreus, utnämnde till revisorer åldriga tullfiskaler, tullinspektorer och :packhuskontrollörer, så kunde han härför andraga ett skäl, hvilket — ehuru det saknade allt stöd Jaf rätt — måste erkännas hade billigheten för sig. Detta skäl var nämnde aspiranters bedröfliga ekonomiska belägenhet, hvilken skulle hafva än ytterligare förvärrats, om de nödgats taga afsked eller blifvit afskedade från sina förr innehafvande tjenster, vid hvilka lönen var, relativt, en bisak, men uppbördsprovisioner och öfriga sportler hufvudsak. För att rädda dem från ekonomisk ruin och för att bereda dem en mot behofvet någorlunda tryggad ålderdom befordrade Fåhrscus dessa uttjente, oduglige gamle till revisorer. Det var orätt, mycket orätt till och med — men det var förklarligt och förlåtligt. Vid nu förevarande fall tala deremot inga slika medlidsamhetsskäl. Ins. anser sig nemligen böra upplysa att Sundii årliga inkomster i postverket utgöra: enea rdr 1,000. ringspenningar 400. ppbördsprocent 140. Anslag till skrifvarebi 800. Tidningsarvoden ... 2,500 ). Öfriga extra inkomste 252). Summa rdr 5,092. Såsom man häraf finner eger Sundius, sedan anslaget till skrifvareb e frångått, en behållen inkomst af närmare .... 4.300 rdr, och då dertill lägges beloppet af hans å tullverkets nederlagskontor härstädes egande inkomster, de å stat varande såväl som de, hvilka Sundius erhåller genom upprättande för åtskilliga handelsfirmors räkning af dels månadtliga, dels årliga tabeller öfver behållningarne af å nederlag befintliga varor, utgörande tillhopa minst... .... blifver totalsumman af Sundi komster alltså.. En sådan inko: sydlig rre än den, hvilken äldre ledamöter i rikets hofrätter och kollegier, expeditionschefer och sekreterare i K. M:ts kansli, justitierevisionssekreterare, departementschefer i de departementala styrelserna m. fl. embetsmän åtnjuta, hvilkas åligganden, såväl till beshaffenhet som omfattning förnämliga och maktpåliggande, taga i anspråk grundliga kunskaper och framstående förmåga. — Det måste sannerligen väcka förvåning, att en person, som innehar tvenne tjenster i s. k. första graden, lyckats drifva upp sina inkomster till ett så ansenligt belopp som det här ofvan anförda. TSundius har också helt oförblommeradt och, hvarför inte uttala ordet, helt naivt låtit förstå, att skälen hvarför han sökte revisorsbefattningen vore dels ernående af en ifrigt efterlängtad beqvämlighet, den han trodde sig lättast och säkrast vinna å revisionskontoret, dels förmånen af shögre pension, hvartill han, såsom vi redan antydt, blifver berättigad omedelbart efter utnämningen, utan afvaktan å uppnådda 60 lefnadsår. Ännu en särskild omständighet torde vara förtjent af att noga uppmärksammas, likasom ins. vill särskilt betona densamma. Den består deri att Sundius endast af kongl. gunst och nåd erhållit dispens från de kompetensvilkor, hvilka erfordras för anställning vare sig såsom extra eller såsom ordinarie tjensteman i generaltullstyrelsens kansli, advokatfiskals-, kammaroch revisionskontor. — Sundius har nemligen aldrig aflagt någon akademisk examen och var alltså ända tilldess han af gunst och nåd undfick den kongl. dispensen vikompetent till erhållande af den nu sökta beforran. Men ins. måste för sin del, anse att högstberörda dispens icke innebär någonting annat eller vidare, än att Sundius i händelse duglige och förjente kompetemnte sökande saknas, må kunna af generaltullstyrelsen utnämnas. Och så torde äfven den kongl. dispensen rätteligen — och rättvisligen — böra tydas, ty man hvarken bör eller har rättighet antaga det K. M:t kunnat vilja bereda dem sämre rätt, hvilka fullgjort de examensvilkor, gällande författningar föreskrifva, än den, som uraktlåtit eller icke mäktat uppfylla nämnde vilkor. Utan att göra sig skyldig till någon öfverdrift, ror ins. sig med fog kunna påstå, att generaltullstyrelsen vid behandlingen af här ifrågavarande pefordringsärende icke iakttagit nödig och önskig månhet om statens verkliga intressen samt icke eller ådagalagt den varsamhet, urskilning, men ramför allt rättvisa, hvilka, om än icke alltid, lock i allmänhet fördelaktigt utmärkt den nuvaande tullstyrelsens befordringsåtgärder. Ins. vill emellertid önska och hoppas att genealpoststyrelsen bättre skall veta bevaka det allnnas rätt och fullt förvissad är han, att sisttämnda styrelse, om den, mot förmodan, skulle emna bifall till Sundii revisorsbefordran, sin ligt ikmätigt, icke försummar att, såsom ett conditio ine qua non, föreskrifna, det Sundius måtte ålägsas underkasta sig såväl den förändrade tjenstgöingsskyldighet, som den reglering af hans inkomter inom postverket, hvilka bemälde styrelse framleles kan pröfva lämplig och rättvis. odon ) Enligt Sundii egen taxeringsuppgift. PEPPER ARAC NI IEFTAIRET AQ