Aftonbladet – 15 april 1868, sida 3

(Insändt.) En viglig fråga. En insändare med signaturen L. skref nyligen i Aftonbladet under ofvannämnde rubrik angående införande af ett bolag i Stockholm, som för kommunens räkning borde hafva all utskänkning af bränvin om hand, genom hvilken åtgärd Stockholms kommun skulle få en inkomst af minst en million rdr årligen utöfver hvad den nu har. Insändaren talar äfven mycket om den onaturliga förbrukning af bränvin, som i Sverge eger rum till befolkningens demoraliserande. Insändaren tycks skjuta betydligt öfver målet i flera fall, hvarföre vi bedja få lemna några faktiska upplysningar. Då småpannorna funnos i Sverge, spridda ö allt, påstås det att bränvinskonsumtionen uppgick: till bortåt 50 millioner karfnor 50 4, årligen, på en befolkning af omkring 3 millioner menniskor. Nu-: mera finnes i Sverge endast 600 brännerier, hvaraf vanligen endast 400 äro i gång. I Tyskland och Österrike brännes ännu busbehofsbränning, som bäst bevisas deraf att i t. ex. Österrike tillverkades bränvin 1860 uti 99,596, 1861 96,503, 1862 101,658, 1863 97.294 brännerier. Genom denna oerhörda mängd brännerier finnes och konsumeras bränvin öfverallt, hvarigenom Tysklands och Österrikes bränvinskonsumtion i förhållande till folkmängden är vida större än i Sverge. De senaste 6 årens bränvinskonsumtion i Sverge har uppgått till omkring 15, million kannor år ligen på en befolkning af öfver 4 millioner. Från denna konsumtion torde böra afdragas omkring 172 million dels användt för andra ändamål och dels leccage, då omkring 14 millioner kannor kunna beräknas åtgå för den direkta supningen, hvilket gör omkring 3!( kannor årligen på hvarje individ öfverhufvud. Glädjande skulle vara om äfven denna konsumtion kunde betydligt minskas, ehuru den i förhållande till befolkningens mängd, är lägre än i något annat land, med undantag at Norge. Sverge har alltså upphört att räknas till de länder, som konsumera största qvantum spritdrycker, ehuru tyvärr sådant ännu af en del svenskar, som ej känna andra länders förhållanden, ständigt upprepas. Orsaken till denna inrotade ovana att kalla svenskarne fyllhundar, ligger deri, att man i Sverges städer vanligen ser flera druckna än i andra länders. Hvad är orsaken dertill? Derpå vilja vi söka svara. De flesta gästgifvaregårdar på landet hafva afsagt sig rättigheten till bränvinsutskänkning, och man kan i somliga provinser få resa långa sträckor utan att det är möjligt ens för pengar få köpa bränvin. Då nu bränvin på landet knappt kan få köpas, blir följden den, att köpen måste ske i städerna, och om en arbetare å en landtegendom kommer till staden, så förefaller det oss icke underligt att han på en gång tager sig några supar, och som han lång tid varit utan bränvin, blir ruset hastigt en följd På så sätt har talet om svenber bränvinssupandets omåttlighet kunnat bibea sig. ; I Dommark och Tyskland är bränvin fortfarande mycket billigt, och som folket på landet ständigt har tillgång på billigt bränvin uti de öfverallt spridda, he et gående, otaliga brännerien, användes vanli, bv hvarje id måltiderna. nu c tager St hvarjomölltt 2 fånger dagligen, ARG Ua göra ER daglig konsumtion af omkring 10 tum eller öfver 36 kannor om året för hvarje individ. Antager man att en million menniskor i Sverge förtärde bränvin efter denna beräkning, så skulle Sverges konsumtion årligen uppgå till öfver 36 millioner kannor, men nu är den endast något öfver en tredjedel, eller omkring en sup om dagen för (:del at Sverges befolkning, och detta bör ej få namn laf en omåttlig konsumtion. Talet derom kan sådes endast tillämpas på städernas befolkning, och äfven på dem i mindre grad än i andra länder. Då vi nu tro oss hafva visat att bränvinsförsäljningen hufvudsakligen sker i städerna, så är det alldeles uppenbart att den kan minskas genom inrättande af bolag, som: med andras uteslutande, ensamt få sälja bränvin, ty dessa veta då att taga )så enormt betaldt och minska utskänkningsställens antal, att konsumtionen måste förminskas. WVin