Aftonbladet – 15 april 1868, sida 2

Underrättelser från det kyrkliga lifvet i utlandet. I. De tyska protestantföreningarne, om hvilkas uppkomst och syftemål vi vid föregående )b tillfällen hafva meddelat våra läsare närmare underrättelser, fortsätta oafbrutet sin verk samhet och synas i allt högre grad tillvinna sig säväl vänners som fienders uppmärksamhet. Den uppgift, dessa . protestantföreningar relagt sig till I såsom bekant, en d tvåfaldig, nemligen å ena sidan att motar! väl den krassa materialismen, som dess a smen — förgudane st uppfattade bokstafven — samt å andra sidan att bana väg för en sådan uppfattning af tendomen, enligt hvilken densamma framstår såsom fullt förenli g med nutidens rika kulturutveckling, utan att menniskan skulle behöfva förqväfva sitt förnuft, eller, säsom det heter, taga förnuftet till fånga under trons lydnad för att, kunnazZ tillegna sig kristendomens sanningar. År kri-! stendomen den högsta religionen, en religion vV för vår tid såväl som för alla tider, då kan 2 intet af det som för kristendomen är väsent-1 ligt stå i strid med det hos menniskan vä-r sentliga: hennes förnuft, vare sig att dettak framträder under en mera outvecklad form )si åsom sedlig eller religiös könsla, eller under 0! n högsta teoretiska fo säsom begrepps-si messigt tänkande. Nu är! det emellertid ett d oomtvistligt faktum, att den åsigt om det iS kristendomen väsentliga, hvilken den s. k.m ortodoxien i våra dagar söker göra gällande d om den enda riktiga, icke låter sig för-V enas med en tänkande uppfattning af Guds) fi och menniskans väsende eller af det religiösa lifvets natur; för att ej tala om oförenlighe-b ten af flera bland ortodoxiens dogmer med den oförvillade sedliga och religiösa känslansä fordringar. Alitså — detta blir slutföljden !s — måste den nu gällande kyrkoläran lemna 2 rum ät en högre och renare uppfattning af li kristendomen, till hvilken ymniga materia!ier n redan förefinnas i tänkandets och forsknind gens resultater. Ni Lif finnes inom vår verld endast der, hvarest utveckling finnes; andligt stillastående är and-5) lig död; en tids former kuona ej ega giltig-) het för alla tider: detta är en af grundtan0 karne hos protestantföreningarnes män, den4 kyrkliga ortodoxiens motsi Det mena dessa, stridande mot alla psykologiska lagar, såväl som mot hvarje hållbar uppfattk ning af det religiösa lifvets väsende, att an-!D tega det endast den menniska skulle kunna, d stå I ett riktigt förhållande till Gud, som ilS! allt delar de protestantiska bekännelseskrif-s! äsigter om betydelsen af Kristi gudom, e: af hans försoningsdöd, af trons begrepp o.s.t v. Skulle bland denna oräkneliga skara af sökande, uppatsträfvande själar af alla olika religiösa bekännelser himmelrikets portar stå öppna endast för det lilla antalet rättrogna lutheraner, skulle alla, som ej äro anhänga f den bekännelsetrogna dogmatiken förkastas — då mäste sanning göra oss en underlig föreställning om den saliggörande trons begrepp; då blefve det svårt att rätt fatta meningen af Jesu betydelsefulla ord: I min Faders hus äro många boningar!, I Religionen är ej uteslutande, ej ens företrädesvis något teoretiskt, utan framför allt ett personligt lif, en viljans, uppsätets angel genhet. Den som tviflar med religion, han har den sanna religionen, yttrade en gång en from t: sk teolog, och med dessa ord är i et antydt hvad som i hvarje s ut och religiöst förhållande är Kutvudsaken, nemligen uppsåtets, sträfvandets halt, dess!? oegennytta och renhet. Det är för att i tidehvarfvets medvetande inskärpa dessa i sig sjelfva så enkla och gliga sanningar i våra dagar så många tendomeus sak varint in a afva tagit till orda. t vid göra gällande. a h hittills ohördt. I endast ett konseqvent fullföljande af prote-!J stanti mens princip, som ju i fråga om det sa litvets väsende bestod i yrkandet att tron ensamt gör ä i d. v. s. endast menniskans inre väsende, medelst hvilket hon hvilar i Gud, är hennes anna väsende; endast detta inre är af vigt inför Guds domstol. Genom att ställa ett dylikt trosbegrepp i spetsen för sin lära kan protestantismen med äl betecknas såsom ett återgående till denS! ursprungliga kristendomens grundtanke, tilll u en gudsdyrkan i anda och sanning i motsatsE till katolicismens auktoritetstro och yttre ger-) ningsrättfärdighet. Och klart är då att den riktning i inom den nutida forsknin-tc gen, som söker anyo framhälla protestantismens hufvudsats om den religiösa personliga hetens frihet i förhållande till all yttre auk-!n: toritet, derigenom äfven ställt sig på den ur-fu prungliga kristendomens grundval. Vidare VY ir det tydligt, att denna riktnings bemödan. in den ej kunna gå ut på något annat än att sö beta för lösningen af den uppgift, som måti tillkomma protestantismen med särJa fseende på vår tid. Protestantismen : nemligen så långt ifrån att vara något en n vång för alla färdigt och afslutadt faktum, ö! att der tvi för h ny utvecklings-21 period frams depsamma en ny uppgift till lös En af den protestantiska kyrkans vigtiga ste uppgifter i nutiden återställandet afi? det genom ortodoxiens förfarande störda samin manhanget mellan de olika klasserna af kyr-ne kans medlemmar. Skulle det verkligen för5 hålla sig så, att i värt nittonde århundrade ie ett ovilkorligt instämmande i ortodoxiens)ke logmer och allmänna verldsäskådning erfor-lit Irades för hvar och en, som ville göra anSc språk på namnet kristen — då såge det i sanning hotande ut för den tillämnade verldsi ligionens framtid. Om deremot dessa dog-m ner ingalunda utgöra det i kristendomen vä sentliga, om de tvärtom ofta nog kunna vi!m sas vara ej blott oförnuftiga, utan i lika hög lae srad obibliska, då innebär en protest mot logmerna så litet ett affall ifrån sjelfva kri-l!g stendomen, att den tvärtom utgör det oundkliga förarbetet för möjliggörandet af en!Y försoning mellan det bildade tidsmedvetandet och den kristna verldsåskädningen. Dessa af oss här framställda tankar hafva blifvit på ett förträffligt sätt utvecklade ii lera af de föredrag, som vid protestantföre-ge ningarnes sammankomster hållits af åtskilliga te bland föreningarnes mest framstående med-)fo lemmar. Vi ämna tid efter annan meddelapc våra läsare några af de intressantaste bland jn) lessa föredrag, och göra i dag början medlut det här följande af professor Richard Rotheh erg, deri talaren afhandlar den vig-kq iga frågan: oc Genom hvilka medel kunna de för kyrkan!Ta främmande-vordna medlemmarne åt henne återvinnas? st. Den uppställda frågan, yttrade talaren, hv utgår från det öppna erkännandet af ettkt ry icke kan hestridag Att