Aftonbladet – 15 april 1868, sida 2

:exemplar af dessa skrifter, men med den skilnaden, att de kommo mig tillhanda 24 timmar senare än öfrige herrar deputerade, Härmed var förhöret slut, och den anklagades försvarare, advokaten Gournot,fick) or-!x idet. Han hade ett lå gt anförande. Hanlt påstod, att ingen kunde ställas för rätta i u denna sak. Hr Granier de Cassagnac hadejls af tidningarne erhållit tillåtelse att offent-lg liggöra handlingarna. Då hr Granier de h ; t S f Cass gnac icke kunde stäm heller någon rättegång mot hr de K möjlig. Denne hade lemnat ut handli inga men hade sedermera gjort allt för att hindra deras offentliggörande. Hr Granierlq de Cassagnac hade dock icke lyssnat till hans a föreställningar; hela felet kommer säledes, honom til last. Gournot redogör härefter för f alla underhandlingar, som egt rum mellan ls Kerveguen och Granier de Cassägnac, förlt att förmå den sistnämnde att ej offentliggöra, handlingarne. Alla detaljer, som advokatene meddelar, ådagalägga, att den Kerveguen, sedan han i fram, befann ig i klorna på den trolösels Granier de Cassagnac, som icke ville släppa ifrån sig honom och hans handlingar. Efter detta tal uppsköts sessionen till följande dag. S Den 4 April. If Tilloppet till denna dags session var återls mycket starkt. Hr Allou erhöll först ordetls för att genmäla hr Kerveguens advokat. Den sistnämnde ser ytterst ledsen och nedsiagen h I D ut. Advokaten Allouv förklar följd af hr de Kervegnens I ting mera har att göra. stått i begrepp att a men de hade nä oe öfvertänkt funnit, att det ej gick an, emo icke hade åhört hr de Kerveunons och skamflata förklaringar. — Offentli det af domstolens förhandlingar var tyvärr. förbjudet i Frankrike. Emellertid hoppadesr kärandena, att domen skulle redogö för 4 I f r, att han till skännelse ingenudena hade je käromalet; !c ken och landet t c i denna del af ransakningen, d. v. s konstatera den anklagades tveksamma och förlägna uppförande. Derför yrkar man också endast, att hr de Kerveguen skall dömas tt betalat: rättesångskostnaderna; detta var allt hvadli de fyra tidningarna fordrade såsom upp 1 telse. När Allou omnämnde Kerveguens för-1 lägenhet och OS mimanhängande tal, uttryckte I 1 1 1 han tillika sin förvåning öfv ren var så Dessa ord väc terhet i salen. aHr de Kerveguenn, fortfor derefter Allou, ahar berättat för domstolen, att han den 4 Mars gjort försök j öfvertyga hr Granier de Ca co, attlt det vöre bäst att icke offentliggöra hand-l. Jingarna. Hr de ssagnac Törklarar ej ln detsamma. Han påstår i Pays fortfarande, s 1 i att hr Kerveguen haft sin hand med i handlingarnas offentlivgörande och oupphörligt ns med honom derom. Hr Gra de Cassagnac s , att han icke föst ende på notarius publicus Gendriers uppmaning. Han bade handlingarne; de vorol he ittnade, och detta var bog för honom.lt Då aterkallar hr Kerveguen denna uppgift. lt Han bar sagt inför domstolen, att han ickel, kunde komma ur den stä ning, som han sjel hade beredt sig. Emellertid förklarar hr G nier de Cas erveguen ända till sista stund varit med om handlingarnes offentligvörande. Det är således tydligt, att hr Kerveguen önskade offentliggörandet, men att han likväl på samma gang gjorde allt för att betrygga sig mot åtal. Han skick således protesten genom notarius public bakom hvilken protest han v förskans ig, om det möjligen skulle bli rättegäng af. r man hör hr Kervegnen, s så har han ingenting mindre än frivuligt inställt sig irför hedersdomstolen; han blef förledd dertill. Med hedersdomstolens utslag, hvilket 1 s verket är en brännmärkning, var han icke belåten. Ian sökte hämnas, och som han eade de la Varennes handlingar, lemnade han dem till Pays. Detta är hr de Kerveg förfarande. Sk agen i den tyska frågan, kastar han sig på den italiens Genom faktas vältalighet slagen i sfseende på Urispis bref, reser hr de Kerveguen ännu en gå sitt hufvud, med honom har man icke : ordet; han slungar ut ett nytt förtal, nemligen att det i andra handlingar skulle talas om de fyra tidningarne. Man läser detta il Pay Jetta är anklagelsepunkten. — Al-g lou går nu öfver n och bevisar, att tidningarne ha rätten på sin sida beträf-. fende åtalet mot hr Kerveguen. Hr Cas-it sagnac hade endast gjort förbehåll för egen del, icke för Kerveguen. Hr Kerveguen hade a för öfrigt Juycket insett, att han ej var g säker, och utfärdat sin notarialprotest, dälr han fann att man fått veta, att han lemnat h hahdlingakne till Pays. Allou bevisar efter, att förbrytelsen förtal var fullkomligt klart och tydhgt ådagalagd. Den öfverensi kommelse, som tidningarne uppgjort med Cassagnac, förhindrade icke att en förbrytelse förefanns; denna skulle — det är väl sannt — ha kunnat begås strafflö. Men tidningarne ansågo sig genom sin förklaring icke afväpnade 1 afseende på Kerveguen, då han icke var-inbegripen i den gjorda öfverenskommelsen. lpisoden Kerviguon måste — slutar Allon — naturligtvis sluta inför korrektionsdomstolen, och den dom, som mäste fällas, skall gifva upprättelse at ovärdig förtalade personer. Vi tro, att stora dagar skola komma, och då skall man erinra sig den strid, som de franska tidningarne kämpat mot Ällviljan och förtalet. Generalprokuratorn Lepelletier uppträder nu och beklagar, att hr de Kerveguen icke tillsammans med sig instämma hr Granier de Cassagnac. Då det är fråga om motsägelser mellan den anklagades påståenden och de förklaringar af Granhier, som infördes i Pays från den 10 till den 23 Mars, så borde man ha varit i tillfälle att fver de båda ofvannämndes förfarande. Fi sin del trodde generalprokuratorn icke påls upprisdena af Graniers förklaringar, ochq It förmådde honom att antaga Kerveguens s om sannolika. Att den sistnämnde velat Vv hindra handlingarnes offentliggörande, anlf ser generalprokuratorn säkert. Granier villelp gå på med saken, och allt hvad han efter det ifrågavarande offentliggörandet yttrat har N icke haft något annat ändamål än att öfverfl skyla de fel han sjelf begått. Generalprokuratorn ansåg kärandena ha erhållit full uppb rättelse genom hr Kerveguens förklaringar ilj tidningarne och derigenom fått sid heder skyddad för alla anfall. Hvad hr Kerveguensiq medbrotts ighet angår, så tyckes den honom d vara faktiskt ådagalagd. Om domstolen fiäl1; jer honom, så torde den väl böra göra det t med mildhet. Hr Kerveguen har begått verkliga dårskaper (vraies folies), hvilka dock af många skäl skulle kunna ursäktas. Kerveguens advokat ville nuyttra sig, men ordföranden reste sig och förklarade att målet uppsköts till den 17 d:s. varit öiv