Aftonbladet – 8 april 1868, sida 3

cc ATL UULCL LIAM Val Cl BJ, all I vv Al n luppföres en staty öfver er. 1! Ja, är det nödvändigt, så ber jag att få r hn r I silta till häst, ty på odödligheten får jag vänta länge, och jag tröttnar bestämdt att stå och vänta på den. (Insändt.j Tankar om skolgymnastiken och dess framtida ordnande. Kraft i hjerta, kraft i arm, Öppen själ 1 höghvälfd barm, i Moa att motgång bära, Årligt strida, tappert stå ber de yreda åskor gå: Så Var fådrens lära. Hvarjoch en, som sjelf med ungt sine deltagit i ungdomens lekar och sjelfvalda kröppslöfningar, måste medgifva, att dessa ej härflyta af någon beräkning af nytta eller fördel, utan företagas endast för nöjes skull, d. v. s. de äro ett naturligt uttryck af ett djupt i ungdomens väsende grundadt behof, en inre maning, som ej behöfver och ej kan med kofistlade medel framkallas, men som dock, liksom andrä inre impulser, behöfver gynnande omständigheter för sin fria utveckling, och som, onaturligt bämmad eller förqväfd, hämnar sig genom inre förhärjning och ödeläggelse. För den som icke ser saken ur blott materialistisk synpunkt, visar sig detta inre be. hof såsom trefaldigt, temligen: 4 a) ett kroppsligt (vegetativt); att påskynda ämnesvexlingen, att låta sammantryckta väfnader återfå sin form, att afleda blodmassati utåt huden och extremiteterna ifrån de inre organerna, i hvilka den under stillasittande och själsansträngning hopar sig i vådlig mängd, samt att befria hjernan från det starka tryck, hvarmed den genom ansträngning af tanken, minnet och smnena, isynnerhet hörseln och synen, blifvit belastad, genom att afleda detsamma i en innervationsström åt muskulaturen, sålunda genom reaktion beherrskande intrycken från den yttre verlden i stället för att låta sig af desamma öfverväldigas; ij b) ett psykiskt (äfven förekommande hos djuren), att tillkännagifva sin glädje och lefnadslust, hvilkas fysiska orsak, inverkande på själen medelst den så kallade vitalkänslan, . är cirkulationens och ämnesomsättningens lifliga gång, hvilken åter i sin tur påskyndas . af rörelsen; och c) ett intellektuelt-estetiskt (menskligt), dels . att försöka i symboliska handlingar praktiskt utföra de vaknande idterna och de drömda, framtidsbragderna, att ge luft åt höga verld-, stormartanken, att skapa sjelf sitt öde (om , ock blott såsom lekens konung) och att der-l. före fritt förfoga öfver sina krafter till be-, segrande af mötande hinder, dels ock attl, gifva sin yttre gestalt en hållning, som anstår en friboren, ädel andes omhölje, d. v. s. , att bära höga tankar i högburet hufvud,. I. Detta sista moment vilja vi isynnerhet be-, tona, emedan menniskans lek härigenom skiljer sig från djurens och närmar sig de rent menskliga, de så kallade sköna, eller fria konsterna. ; (Lekens natur och ställning torde närmast kunna jemnföras med folkvisans). Liksom det nu är en af hvarje konstnär känd sak, att hans ide allt mäktigare återverkar på , och klarnar för honom sjelf, under det han , arbetar på dess utförande, så måste man antaga att detsamma äfven är fallet vid utfvandet af det unga sinnets, de fria lefvande örelsernas, af lekens glada konst. Häraf inses lätt lekens förädlande inverkan, d. v. s. dess betydelse såsom uppfostringseller allmänt menskligt bildningsmedel. Men såsom dant är den af till och med större värde n de (helt) fria konsterna, hvilka lätt kunna väcka eller gifva näring åt en oren fantasi, under det leken (isynnerhet om den öfvas i fria luften) i sig sjelf eger ett korrektiv häremot genom att starkt rigta andens uppmä samhet utåt och sålunda göra honom döf för de sinnliga lustarnes lockelser. Denna lekens moraliskt renande inverkan förtjenar i hög grad alla uppfostrares uppmärksamhet, isynnerhet i vår tid, då både den uppenbara och hemliga osedligheten hotar att förstöra ungdomens kraft och fosterlandets framtidshopp. Erfarenheten vittnar ock, att på en glad, rask ungdom vanligen följer en kraftfull mannaålder, och historien lär oss, att grekerna, hvilka, så länge de gymnastiska lekarne voro allmänna ibland dem, ej kunde kufvas af Asiens öfverlägsna barbarer, snart gingo upder genom osedlighet, sedan folket i stället för att deltaga uti, nöjde sig med att åse de nakna atleternas (yrkesgymnasternas) täflingar. Hvad nu den så kallade rationela svenska skolgymnastilken beträffar, . anse vi den helt och hållet hafva förlorat detta värde såsom humanistiskt och moraliskt bildningsmedel, sedan man, förglömmande att glädjen är ungdomens lifsluft, sökt ersätta lekens ideala och nationela mnehåll med vetenskapliga teorier och beräkningar samt dess fria utöfning med reglementen och militäriskt kommando. Sålunda har man i Stället för en sann gymnastik, som kunde uppfostra piltarne till män med hjerta i bröstet och kraft i armen, fått 2 ihop ett själamördande, för ungdomen ofatt7 ligt, för läraren uttråkande, ordnadt tvångs-; arbete, som dödar allt lif, all glädje och en-4 tusiasm och skapar gubbar i kolt eller rentaf, viljelösa, maskinmessiga jordvandrare medly t 6 1 j 8 MN BARR så bef be ER AR Rn AR HL Ch FN NA -— rt böt NT a kr BR JR Br id RA TB FR BR Hd slocknad blick, som glömt lifvet för maten, det hugstora sinnet för den stela formen, målet för medlet — himmeln för jorden. Men så länge menniskan ej består af endast krop h hennes lif är något mera än växtens, och länge ännu ungdomens hjerta klappar för allt ädelt och fritt och skönt och stort i verlden, så länge är det ett misstag, en ab-; surditet att basera skolgymnastiken helt och hållet på vetenskapen om menniskokroppen,, så sann och nyttig denna också är, då den 1 tillämpas på sin rätta plats. Den första anledningen till detta skolgymnastikens urartande torde få sökas i Lings yrdelniog af gymnastiken. Han inbegrep under detta klassiska namn (må man påminna sig hvad de naturfriska, glädtiga helenerna med sin fria uppfattning af lifvet såsom något helt, formskönt betecknade dermed!) ej blott den af de gamle så benämnda lelen af den allmänna uppfostran, utan ock 1) den af honom uppfunna metod att enigt fysiologiska lagar behandla sjuka orgaismer med rörelser, d. v. s. den s. k. raionella sjukgymnastiken, för hvilken än ej ödda slägten skola välsigna honom såsom en vf mensklighetens välgörare, men hvilken dock blott är en yrkeskonst utan all formskönhet, AP ch oodlet skön I comma mån don —2 2 -—OO mö NANA Dm 4 RA