Aftonbladet – 8 april 1868, sida 3

Hon bar oupphörligt ute i verlden öfver pannan en bred bandeau af diamanter och hemma hos sig en mössa med breda barbes, som gingo ned ända till ögonbrynen. Hemligheten blef röjd genom en kammarjungfrus indiskretion. Den vackra qvinnan, lika förtjusande genom sitt förstånd som sin skönhet, hade i pannan en blodröd afbildning af — en dödskalle. Hennes mor hade vid ett tillfälle svimmat på en kyrkogård och det nyfödda barnet hade i hårfästet detta ledsamma födelsemärke. En mängd aristokratiska ekipager sågs häromdagen, säger en Parisertidning, följa denna qvinna till hennes sista hvilorum. Den gamle skalden Grillparzer uppvaktades nyligen i Wien af några personer, som anhöllo att han ville inträda i föreningen för uppresande af en Schiller-staty i Wien. Grillparzer yttrade sig mot monument-manien i allmänhet och särskildt mot uppförande af statyer öfver skalder. Det ödet träffar väl er sjelf, att i Wien uppföres en staty öfver er. Ja, är det nödvändigt, så ber jag att få silta till häst, ty på odödligheten får jag vänta länge, och jag tröttnar bestämdt att stå och vänta på den.