Aftonbladet – 2 april 1868, sida 3

bättre att odla spanmål, invändes, att man bord odla det som frambragte den absolut största pro duktion. I jemförelse med spanmål lemnade hvit betor största behållningen, äfven derföre att jor den, långt ifrån att bli utsugen genom hvitbets pling, tvärtom blef mycket tjenligare att med säc esås. Utom det att den föreslagna skatten kunde sä gas vara öfverflödig, emedan regeringen nog iannat fall skulle gjort framställan om dess införande, borde man akta sig att gå vidare på den re dan för långt beträdda vägen att pälägga indi rekta skatter. Visserligen vore det sannt, attsta ten gjorde en förlust derpå, att hvitbetssocker tillverkningen finge drifvas utan särskild skatt men denna för ust uppvägdes många gånger e allenast genom de stora summor, som kunde be: hållas qvar i landet, genom att slippa köpa så mycket utländskt socker, utan äfven af den utveckling, det svenska jordbruket genom hvitbetsodlingen skulle ernå. För bifall till utskottets förslag talade hrr Hedlund och Muren, hvarjemte hr Lindström helt enkelt yrkade bifall till detsamma. De hufvudsakliga skäl, som af dessa talare anfördes voro följande. Visserligen voro de indirekta skatterna ett ondt, som det vore särdeles önskvärdt att kunna afskaffa, om man blott ville höja den direkta beskattningen ; men att gilla ett förfaringssätt, som, utan att minska den indirekta skatten, hade till afsigt att leda den från statens till några enskildas förmån, vore väl icke heller att se de fattigare klasserna till godo. Det vore alldeles icke fråga om att pålägga någon ny skatt utan endast om borttagande af ett premium för en tillverkning, som deraf ingalunda vore i behof. Denna skatt kunde icke liknas vid det skydd, man uppställt för andra näringar, enär skyddet för dem haft sin grund i ett förbud, då denna blifvit ifrågasatt endast för statkassans skull. Hvad beträffar denna frågas historik, så klagade man i Frankrike, alldeles som nu hos oss, att skatt på näringen skulle vara detsamma som dess ruinerande. Lyckligtvis hafva dock olycksprofetiorna icke blifvit sanfing: tvärtom har hvitbetssockertillverkningon utvecklats till den grad att statskassan deraf erhåller en inkomst af 200 mill. fres och att socker för 100 mill. fres exporteras. På samma sätt skulle det säkerligen tillgå äfven hos oss, ehuru man säger, att resultatet af den enda fabriken här i landet ingalunda varit lysande. Vore detta sannt; — så mycket sämre; ty om staten ger mig 100,000 rdr, men jag blott kan förtjena50,000 rdr, så kan man väl säga, att den affären borde upphöra. Huru mycket denna fabrik verkligen förtjenar vet jag icke, och den enda person, hr Tranchell, som derom kunnat upplysa, undvek då han hade ordet att derom yttra sig. Att behållningen likväl borde vara ganska betydlig, kunde man sluta deraf, att två of sakkunnig person nyligen uppgjorda förslag till anläggning af hvitbetssockerfabriker, upptogo för den ena en vinst af 34 Re och för den andra en ändå större. Man hade påstått, att hvitbetsodlingen skulle lyfta hela det svenska jordbruket. Då emellertid till odling af så mycket hvitbetor, som erfordras för tillverkning af hela vårt närvarande sockerbehof, endast behöfdes 16,000 tunnland jord, eller en försvinnande del af all öppen jord i Sverge, så vore det svårt att inse, hurusom odlingen af en så ringa del kunde utöfva ett så stort inflytande på det stora hela. Man hade äfven påyrkat, att tillverkningen skulle åtnjuta vissa frihetsår. Det vore ganska svårt att veta, hvad dermed menades, men man måste anjaga, att dermed förstods befrielse från bevillning. Meningen kunde väl nemligen icke vara att under några, flere eller färre, år befria en fabrik från wccisens erläggande, ty då skulle naturligtvis denna fabrik, till följd af sin skattefrihet, bli i tillfälle utt draga till sig alla hvitbetor i hela landet. Slutligen anfördes äfven oriktigheten deraf, att inse jordbrukets intresse vara förbundet med sockerfabrikationens. Hvitbetorna lydde den allmänna agen, att priset på en vara är beroende på tillsång och efterfrågan; och i Tyskland, der en ganska stor accis vore lagd på nyssnämnda fabrikaion, betingade emellertid hvitbetorna samma pris som hos oss. Friherre Schultzenheim hade framställt ett nytt rslag till skrifvelse till K. M:t. När efter diskusionens slut hr v. Troil lemnade den underrättelen, att hr Arrhenius, med frånträdande af sitt i eservationen framställda förslag i första kammaen, afgifvit ett annat af enahanda lydelse med det f frih. Schultzenheim lemnade, förenade sig de om förut påyrkat det förstnämnda om friherre ;chultzenheims. Genom votering om kontrapropoition erhöll också detta förslag 68 röster, emot 2, hvilka till kontraproposition önskade afslag, varefter i hufvudvoteringen utskottets förslag aflogs med 78 röster mot 59. Slutligen biföllos bevillningsutskottets utlåtande :r 11, innefattande förslag till skrifvelse till K. I:t om förändring af 3 1 mom. i k. förordn. en 20 Juli 1861, angående mantalsoch skattkrifningarnes förrättande, i syfte att borttaga det tadgande, som tillåter den som innehar fast egenom eller idkar rörelse inom särskilda mantalskrifningsdistrikter, att sjelf bestämma och anmäla, å hvilketdera stället han bör mantalsskrifvas; gutskottets utlåtande n:r 18, afstyrkande af hrr . 4. Larsson och Magnell väckta motioner om ndring af lagens stadganden ang. löftesmans anar för ingången borgen; n:r 19, afstyrkande bi1 till hr Jöns Pährssons motion om ändring i ttet för verkställighet af domar och utslag i wuldfordringsmål, samt :r 20, likaledes afstyrunde en af hr Fredricson väckt motion om uppifvande af konsistoriernas räst att missivera oberdrade prester. Alla dessa beslut fattades utan man diskussion, än att hr Magnell i ett längre redrag sökte visa nödvändigheten att vidtaga åtrder i den i motiomen antydda syftning, och hr ns Pährsson, som korteligen talade för sin momn. ———LL AX