Aftonbladet – 2 april 1868, sida 3

Öfverläggningen om dechargebetänkandet Andra kammaren. h. Llljencrantz fann det visserligen mycke S rande, att den föregående talaren (friherr Gripenstedt) hufvudsakligen sysselsatt sig med at söka karakterisera hans personlighet; han skyg ade visst icke tillbaka för någon kritik, men dj det icke vore hans person, som nu yejorde öfv läggningsämvet, skulle han veta afhålla sig frå: att bemöta de mot honom riktade angreppen Hvad åter vidkomme det af talaren framställd: yrkande, sökte han visa, genom att ur protokol let ord för ord uppläsa en del af sitt yttrande pi förmiddagen, att hån med det gillande af anmär! ningen i tredje punkten som han påyrkat, endas åsyftat att kammaren skulle bryta stafven öfve; det anmärkta förfarandet, men icke att föredra ganden skulle afskedas. Hvad anginge sjelfva sa ken, så kände talaren grundlagen tillräckligt, föl att inlåta sig på densamma på ett sätt, som kunde innefatta någon kritik öfver sjelfva det af K. M: fattade beslutet. Den anmärkningen ville har emellertid göra emot chefen för civildepartemen tet, att om han funne 23 i den af honom sjel: kontrasignerade kommunalförfattningen så otydlig så vore det mer än besynnerligt att han icke vi at ringaste intresse för att få denna otydlighet häfd, utan önskat en återförvisning, för att rätts frågan måtte förbli olöst. Märkligt vore öck ati intet förslag till en förändring, som kunde aflägsns denna otydlighet, såvidt talaren viste, sett dagen. Fararen hade ej rätt kunnat fatta hvad friherre ripenstedt yttrat om målningar, men om menin gen skulle vara att klandra utskottet derför, at det ej lemnat en målning af hela regoringssyste met, så ville talaren anmärka, att på fri hand ut kastade målningar ofta vore föga tillförlitliga, så som det äfven visat sig med vissa parlamentariska blomstermålningar; hvarföre äfven utskottet endast hållit sig till faktiska förhållanden. En annan talare (hr Hedlund) hade på förjiddagen trott det vara lämpligt att med löje och skämt behandla utskottet, men oaktadt skämtet, om det är af äkta skrot och korn, stundom kan vara ganska behagligt, så är det dock föga på sin plats vid ett så vigtigt tillfälle. En mildrande omständighet låge dock deri att afaigten var vida elakare än resultatef. ooo CS Hr Muren ville för sin del fösta sig mindre vid de fyra anmärkningspunkterna än dervid att ej formen blifvit iakttagen, då grundlagen otvifveliktigt i förevarande fall vore mycket tydlig och let låge vigt uppå att ingenting vid riksdagen bendlas på sidan om grundlagen. Må vi, fortfor al., sorgfälligt vårda och handhafva detta arf, som ri mottagit afvåra förfäder 1809, hvilka lomnade reoresentationen denna makt mot regeringen, och m vi aga vara på detta vapen, så kan ej merå lägot sthågnabb ifrågakommå meMan re; eringen ch nationen. Talaren tillstyrkte att formerna nåtte iakttagas samt att betänkandet skulle lägas till handlingarne. Hr Kiomaoson: Man har ingått i en kritik f föredragande statsrådets i 3:dje anmärkningsunkten omnämnda yttrande, för att derigenom dagalägga, att föredraganden icke, enligt 9 8 reseringsformen, uttalat sin mening i sjelfva den ak, kvarom fråga var. För min del har jag ön nonan uppfattning; och med anledning deraf anser ag mig uppkallad att yttra några ord. Men innan jag det gör, torde jag få i korthet idröra den 2:dra punkten af detta memorial, derti anmärkts ast kommandomål, hvarmed anslagsråga var förenad, icke borde i den uti 15 SR. F, öreskrifna orgning slutligen afgöras, innan frågan m anslaget först blifvit istatsrådet pröfvad. Men å nämnda 5 uttryckligen upptager såsom ett åliganuc svi soredrasanden att dervid tillse, att belutna företag icke må grundas på ovissa eller tillräckliga medel att dem utföra; — då grondven sålunda förutsett och meddelat föreskrift