Aftonbladet – 2 april 1868, sida 3

TA oh ERA AE VAA VV ej I derefter: . N eMan finner således huru många olika meningar så I nämnda dunkla bestämmelse föranledt. Derjemte bör tagas i betraktande, att den författning, hvars tydning ifrågakommit, icke var någon allmän utan en lokal, gällande ensamt för Stockholm, — att åbigterna varit delade emellan stadsfullmäktige It sjelfva, — samt att K. M:ts beslut icke kunnat 1l undgå att innefatta en lagförklaring af ett otydo lligt, men mycket inverkande stadgande, hvilket a I dock, för att blifva fullt nöjaktigt, påkallade icke ia jen förklaring utan en ändring. . N eDet är dessa förhållanden, som, efter mitt förmenande, böra vid sakens bedömande uppmärk1 sammas jemte de upplysningar, som förut i dag II blifvit meddelade till vederläggning af anmärknine jgen emot föredragandens yttrande inom statsrådet. s Man måste då finna, att ärendets förnyade ben I handling utaf stadsfullmäktige var i flera hänIIseenden önsklig. Man måste vid öfvervägande alaf allt detta lemna sitt fulla erkännande åt den I grannlaga omsorg, som förmådde föredraganden n I till uttalande af den åsigt, att K. M:t borde undI vika frågans afgörande i dess dåvarande skick och hellre återförvisa målet till närmare utredning, i e ländamål att sålunda bereda både ett nöjaktigt t I slut på tvisten och en sådan förändring i ett I otjenligt stadgande, som mer öfverensstämde med a I önskningarne hos den kommun, för hvilken stadsandet uteslutande var gifvet. I följd häraf torde Jock vara tydligt att, efter föredragandens uppfattslning af målet, det råd, han afgaf, icke vidare ÅA I kunde påkalla något yttrande i ämnet å hans sida. 3 I Man må, en hvar efter sitt -omdöme, vara benäa I gen att hellre välja den ena utvägen än den andra, e I men derom är ej nu fråga. Den afser, huruvida r I föredragande statsrådet iakttagit sitt åliggande ) I enligt 9 och 107 88 regeringsformen; och för min I del måste jag uttala min fasta åsigt, att det råd, I han gifvit, innefattade en fullt förklårad och beI fogad mening. . il Under denna diskussion har man också vidrört -I det förhållande, som utskottet omnämner på femte I sidan af betänkandet, och hvilket synes egentligen I hafva gifvit anledning till anmärkningen. Detta förhållande må vara förtjent att uppmärksammas, FI men blott såsom ett enstaka undantagsfall, hvars förnyande knappast kan motses. Det har dock I föranledt en talare midt emot mig att yttra, att I han redan såg framför sig enväldet i full rustlning. Om jag nu fann denne talare tillstädes på Isin plats, skulle jag uppmana honom att närma sig den bild, hans lifliga fantasi framkallat; och I han skulle då, såsom jag antager, med nöje uppJTtäcka att bilden blott är ett spöke, i hvars bröst lingen lifskraft finnes. . I följd af hvad jag nu anfört och flere före mig yttrat, anser jag memorialet ej böra gifva anledJning till annan åtgärd än den att läggas till handlingarne. . r Ridderstad hade ej låtit leda sig af de agitationer, som den sista tiden alstrat, utan ville afgifva den sjelfständiga mening att betänkandet, utan gillande eller ogillande, måtte läggas till handlingarne. Tal. tillade att den tacksamhetsfeber mot ministeren, man så mycket omtalat, tycktes numera vara helt och hållet förjagad, men erkände för egen del att han alltid skulle fortfara att känna sig tacksam mot de män, som biträdt fäderneslandets sanna framåtskridande. Hr Ifvarsson ville i afseende på den första punkten inlägga en allvarlig protest mot regeringer, anseende dess åtgärd i förevarande fall vara ett brott mot likställigheten och en i öppen dag liggande orättvisa. Tal. förmodade att ett dylikt förfaringssätt ej skulle komma att fortfara, men, om så skulle ske, stode det alltid nästa riksdag ) öppet att vidtaga en kraftigare åtgärd. Angående den andra punkten ansåg tal. vara likgiltigt huru: vida den med fillande eller ogillande lades till handlingarne. afseende åter på den tredje, hade tal. samma åsigt, som han uttalat rörande den första. Hr Uhr ansåg att konstitutionsutskottet i en moderat form framlagt anmärkningarne, då det dertill åt kammaren öfverlemnat huruvida 107 8 skulle tillämpas eller icke. I afseende på den: första punkten hade det blifvit sagdt, att deril! anmärkta vikariatsarvodet vore en praxis, men an-: såg tal. detta i afseende å embetsmän vara såls mycket mera olämpligt, som en enskild person, ! äfven om han erhölle dylikt vikariatsarvode, un-J)!t der riksdagstiden hade mycket mera att riskera ! än en lärare eller embetsman. Frih. Gripenstedt s hade yttrat att K. M:t egde rätt att bestämma !l huru stor del af tjenstemans lön skulle kunnal(C afdragas och hade K. M:t i detta fall bestämt v ingen del; tal. kunde dock ej fatta att ingen delj kunde utgöra någon del. Som tal. i sin egenskap af ledamot i konstitutionsutskottet ansåg sig vara part i målet ville han i afseende på sjelfva saken I ej afgifva något yrkande. Hr Sveossen kunde ej klandra utskottet för att hafva framlagt förevarande anmärkningar och ansåg att i den första punkten k. förordningen, som stadgar det embetsman, hvilken åtnjuter tjenstledighet, skall afstå en fjerdedel af sin lön, här bort tillämpas. Angående den tredje punkten ansåg tal. det föredraganden i statsrådet ej egt rätt att återförvisa det ifrågavarande ärendet. Tal. yrkade betänkandets läggande till handlingarne med instämmande i utskottets yttranden. a Hr Björex ansåg att konstitutionsutskottetsr grundlagsenliga rätt aldrig bör eftergifvas utan anmärkningar framställas, der de finnas befogade. N Anmärkningar hade förr afgifvits af detta utskott, te ty då talaren vid 1853 års riksdag tillhörde detsamma, befanns det att dåvarande regering trädt för nära det rättsförhållande som bör vara mellan di regering och folk och talaren försäkrade att ingen mmärkning af de nu eller under mellanvarande f riksdagar afgifna varit så stor, som den minsta te if dem som då framställdes. Den 107 hade i di vals tanke erhållit en ånnan tydning än den i) sjelfva verket eger, ty utskottet skall enligt densamma för riksdagen endast tillkännagifva om statsrådets ledamöter icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta. Utskottet har i sitt föreliggande ri petänkande visat grannlagenhet, men har i tal:s ; anke ej haft någon annan orsak dertill än att så I et illgått i många år. Konstitutionsutskottet har bl ;mellertid nu framkallat en diskussion, det enda. om utskottets majoritet åsyftat. I afseende på )iC len första punkten ansåg tål. nödvändigt att hos S. M:t göra hemställan om upprättand et af en ag i afseende å vikariatsarvodet, ty ej kan det, fter tal:s mening, vara rätt att fråntaga tjenstenan dess lön derför att ban eger rättighet att E rånsäga sig riksdagsmannabefattningen. Om också mn flere embetsmän skulle väljas till riksdagsmbud borde väl ej någon afkortnimg ske, ty det isade ju endast att de voro behöfliga. Na Hvad anära punkten beträffade trodde tal. ej I fle ågon uraktlåtenhet dervid vara begången, ty han te; rodde ej något hinder möta att regeringen aflba esparingar kunde ställa ett anslag till Sådana ir rvoden, som tillhöra kommandomål. Angående I fol lan tredje punkten ansåg tal, att kommunen inom de let administrativa området borde ha sjelfbestäm3 nelserätt samt att föredragande statsrådet handlat sj ullkomligt rätt. — Skulle tal. vilja lägga föredra) ti ande statsrådet något till last, vore det endast fas lerföre att han e bestämdt göki göra sin mening na ällande. Vid den sjerde punkten ville ej tal. 59 Sat big, utan ville endast tillägga sitt yrkande, I sät tt betänkandet i sin helhet utan vidare måtte I att iggas till handlingarne. up Statsrådet Lagersträle tillkännagaf att han anväl åg sig redan på förmiddagen hafvå besvarat den me rågan, huravida han yttrat sig eller ej och skulle no; tet högre ha motsett, än att utskottet yrkat ten lämpning af 107 8, så att tal. kommit i tillfälle bes tt försvara cig derefter, tre Hr Bjerkander ansåg intet grundlagsvidrigt uti lån t instämma i utskottets uttalade åsigter och ville ) bri afseende på första och tredje punkterna för sin Tr 21 uttala den mening, att desamma med gillande ebt åtte läggas till handlingarne. vat Sedan diskussionen härmed var slutad, beslöt) der -mmaren att betänkandet, i hvad detsamraa rörde ) var rsta, andra och fjerde punkterna, skulle utankur dare läggas till handlingarne; angående första mal nkten fattades likväl detta beslut först efter) om tering, som utföll med 90 röster mot 67. Ge-de m votering afgjordes med 81 röster mot 77, att) mm n tredje punkten skulle, med gillande af de af skottet. uttalade åsigter, läggas till hbandlingarne oss för SE bidr L