Aftonbladet – 2 april 1868, sida 2

ch omvexlande hållning, som visserligen ej r dramatisk i egentlig mening, men oneklien sysselsätter och underhåller åskådarne. Att de utförande härvid spela en synnergt vigtig roll, förstår hvar och en, som vet, uru svårt det sceniska återgifvandet af folkf är. Men af denna teaters skådespelare är nan så van vid en utmärkt framställning ust i detta hänseende, att det endast förealler helt naturligt, att den äfven nu länder ill styckets synnerliga fördel. Vi kunna nappt utmärka någon enskild bland de Per ande, då alla i sin mån bidraga till det beragliga intrycket af det hela; och om hrr Holell som Anders Andersson och Bergström som lrängen Lasse Erson erfara de ljudligaste bevisen på publikens bifall, så är det ialla fall visst, att Elin (fru Bergström), Halvar (hr Warberg), Per Jönsson (hr Lindström), för att nämna de vigtigaste af de öfriga, i lika hög srad kunna göra anspråk derpå. Då den musikaliska afdelningen i detta stycke är af synnerlig vigt, är det med nöje vi anmärka hr de Wahls förtjenst om densamma; det är atan tvifvel hans musikaliska smak man bland annat har att tacka derför, att de folkmelodier, som användts, tagas i raska tempo, hvarigenom t. ex. Näckens polska först framstår i hela sin ursprungliga fägring. Det är med en känsla af verkligt obehag man från ett stycke af den genomfriska och sedligt rena karakter som föregående vänder sig till ett sådant som Stockholm nattetid, hvilket påstås framställa hufvudstadsscener i fem taflor,. Hur pass naturtrogna dessa äro, kan man genast döma deraf, att stycket anger sig som bearbetning och lokalisering; och dess franska ursprung är också, trots den onekliga talang som nedlagts på dess öfverflyttande, så genomskinligt, att ingen med något omdöme kan bedraga sig derpå. För frigt sammanhänger det hela mycket löst och är till sin grundtendens så simpelt, med sin skenbara moralisering, att det ovilkorligen, om det qvarlemnar något intryck, förefaller rått och vidrigt. Hela den genre det tillhör är dessutom mycket föråldrad, och det vore i sanning önskligt att så mycket och mångsidigt arbete ej nedlagts på att förbättra och nationalisera en i alla fall ohjelpligt underhaltig produkt. Såväl dialog som kupletter vittna nemligen om en öfvad och ledig hand, och det är således beklagligt, att valet af original utfallit så olyckligt. Det flerfaldiga snusk, som ingår såsom en integrerande del i plan och genomförande, har naturligtvis ej kunnat försvinna i bearbetningen, äfven om det, så vidt möjligt, mildrats. Utförandet är i flera fall värdigt ett bättre stycke och räddar åtminstone åskådaren från att allt för mycket uttråk Emellertid torde stycket ej kunna h las uppe, helst publiken verkligen synes föga uppbyggd af dessa scener, som skildra vårt hufvudstadslif på ett hvarken smickrande eller sannt sätt.