Aftonbladet – 31 mars 1868, sida 3

som en bild af hela regeringssystemet eller dess verksamhet. Men härvid har händt, att den som 1 hufvudsakligen hållit i penseln beredt åtminstone mig hvad en annan ledamot af konstitutionsutskottet häromdagen kallade — en öfverraskning. Ty, i stället för att åstadkomma denna bild a regeringssystemet, hvilket väl var meningen, har deremot, såsom mig synes, frambragts bilden af — något annat. Jag vet ej om den tanken föresväfvat artisten, att göra på samma sätt, som en af våra störste historiske män, om hvilken det så vackert blifvit sagdt: Bantr sig målat sjelf, men penseln var hans svärd, Och färgerna i blod, och taflans duk en verld, Men ehuru här visserligen icke är fråga, hvarken om någon Banår, eller om svärdet såsom pensel, eller om färger i blod, och allraminst om att verlden utgör taflans duk, så synes det mig likväl oförnekligt, att den målning, som åstadkommits framställer egentligen målaren sjelf, samt att den ärade utskottsledamotens yttranden och åtgärder vid detta och andra tillfällen utgöra väsentliga bidrag till hans sjelfbiografi. Då man erinrar sig hans uppträdande när fråga var om indragningen af anslaget till handelsoch sjöfartsfonden, och den ställning, hvaruti regeringen härigenom skulle hafva kommit; då man ihågkommer, att han vid ett annat tillfälle ville inleda kammaren, att på stående fot utstryka hela anslaget för ett vigtigt indamål och att beröfva ett departement alla medel till extra eller oförutsedda utgifter; då man nu hör de fria tolkningar, som han här begagnar och lägger märke till det yrkande, som af honom nu framställes, nemligen att de gjorda anmärkningarne skola med gillande läggas till handli; sarne, under bifogad förklaring att detta skulle hafva samma betydelse som om kammaren ajflät on skrifvelse enligt 107 8 regeringsformen : då torde senom allt detta en bild framträda i dagen, om wvilken jag icke finner tillständigt att yttra mig, nen hvilken jag förmodar icke går förlorad för sammaren och allmänheten. Mot det sist omnämnda yttrandet eller att menorialets läggande till handlingarne med gillande. skulle ega samma betydelse eller uppfylla samma indamål, som aflåtandet af en sådan skrifvelse, som i 107 8 regeringsformen omförmäles, vill jag ;mellertid på det bestämdaste protestera. Detta ir icke med lag öfverensstämmande, och det är heller den raka väg, som här blifvit från misterbänken så värdigt antydd, och som det efter nitt begrepp höfves representationen att gå. Det ir tvärtom en krokig väg, som slingrar sig fram ill målet, och långt hellre skulle jag då, om jag yste dessa åsigter, vilja förena mig med hr Jöns hrsson I hans yrkande, att man öppet och oförckt, i en sådan skrifvelse, hvartill grundlagen ,erättigar, må uttrycka sin tanka och sina önskingar, än att man skulle i beslutet försåtligen nlägga en mening, som icke ligger i orden. Jag yrkar att kammaren, utan något gillande ler ogillande, måtte sans phrase, lägga memoialet till handlingarne. orts.)