Aftonbladet – 31 mars 1868, sida 3

Andra kammaren. Såvidt jag kunnat bedöma den unrmiddagens plenum här försiggångna disssion har med undantag allenast af en och annan enstaka röst, som jag förmodar icke kommer att göra sig vidare hörd, den allmänna meningen varit delad emellan endast två skiljaktiga åsigter, nemligen huruvida utskottets ifrågavarande memorial bör läggas till handlingarne utan något till: eller med godkännande af en eller flere an ningspunkter. Alla, äfven de som mer eller mindr strängt uppträdt emot utskottet, hafva dock ick på kat att memorialet skall med ogillande li till handlingarne, och synes frågan således nu endast väga emellan ofvannämnda två åsigter, hvadan det nu tillkommer kammaren att bedöma hvad som kan anföras till stöd för den ena eller andra af dessa åsigter. Jag vill nu icke uppehålla kammaren med något ordande angående 1, 2 och 4 punkterna i memorialet, emedan härom är förut tillräckligt taladt. fven 3 punkten är i hufvudsakliga delar tillräckigen utredd och har jag i detta hänseende företrädesvis fästat mig vid hr Lithners anförande, deruti på ett klart sätt redogöres för utskottets befogenhet att till riksdagen framkomma med de anmärkningar, hvarom memorialet vidare förmäler. Det är således blott ett tillägg till denna 3 punkt jag nu ämnar göra, hemtadt från sjelfva den sak, om hvilken fråga, eller den besvärsskrift, som i ärendet ingifvits till K. M:t. En omständighet, jag under, diskussionen icke hört vidrör: igen den att första punkten i besvärsskr ten till öfverståthållareembetet angick hemställan, huruvida öfverståthållareembetet kunde anse sig befogadt att till bedömande upptaga besvären uti detta särskilda fall, der det gällde att pröfva om i u nytt behof var för handen och om såle8 i kongl. förordningen om kommunalstyStockholm den 23 Maj 1862 var tillämplig eller ej. För att kunna göra sig redo för detta blir det nödvändigt att gå tillbaka till en relatering af sjelfva sakens beskaffenhet, hvilket icke kan anses otillåtet eller öfverflödigt, då man ju icke gerna kan antaga att den mening, som åtskilliga konungens rådgifvare i ämnet uttalat, kan grunda sig på annat än deras uppfattning af sjelfva saken. — Sedan anläggandet af en ny jernvägsstation å Norrmalm beslutits, uppstod fråga hos stadsfullmäktige om anläggning af ett nytt salutorg i närheten åf samma jernvägsstation, hvilken fråga således otvifvelaktigt afsåg hvad som förstås med ett nytt behof. För att nu till ra sig medel att tillfredsställa detta behof företogs att inköpa åtskiliga tomter, hvilka erbjudits dels af Stockholms barnhusdirektion och dels af enskilda personer. Då frågan förekom hos stadsfullmäktige beslöts att inköpa en viss areal af barnhusets tomt, och, då olika meningar uppstodo om denna areal kunde anses tillräcklig för salutorget eller om ytterligare tomtområde borde för ändamålet inköpas, fattade stadsfullmäktige det beslut att inskräi köpet till den från barnhuset erbjudna tomt. När nu detta beslut sålunda tillkommit samt en tid efteråt sedermera framko: i köp af nya tomter dels för att få ett mycket större salutorg och dels i sammanhang dermed till en ny gata, så blir väl svårt neka, att detta förslag det förekom också angick ett nytt behof, men, en om meningarne i detta fall skulle vara delade, så kan dock med skäl frågas om det icke borde tillkomma stadsfullmäktige sjelfva att få be döma om ett dylikt behof var för handen eller ej, och synes äfven denna mening vara delad af åt skilliga konungens rådgifvare, hvilka yttrat sig i konseljen, ty i annat fall hade de svårligen kunnat föreslå att öfverståthållareembetets utslag borde upphäfvas. Detta finner åtminstone jag för min del vara ganska logiskt. — Särskildt ber jag att få erinra, att, derest i första voteringen, pluraliteten yttrat sig för en annan åsigt, än som nu skedde, eller att något vidare inköp icke bordel ega rum, så hade ju icke kunnat komma i fråga att öfverståthållareembetet eller K. M:t kunnat inblanda sig i kommunens rättighet att bestämma om något nytt torg borde anläggas eller ej. Det skulle således vara på den olika utgången af ett beslut hos stadsfullmäktige, som öfverståthällareembetets rätt till förmynderskap öfver kommunen skulle grunda sig! — Hos stadsfullmäktige har man flera gånger då fråga förevarit om anslag af ya utgifter, till en början afgjort om saken skulle hetraktas såsom ny fråga och således för densamma en pluralitet af s utaf de närvarande erfordras, och först sedermera ingått i bedömande af sjelfva hufvudsaken. Derest denna: ordning blifvit följd i förevarande fall, der frågan gällde inköp af tomt till nytt torg eller gata vorel att anse såsom nytt behof, samt dervid samma ; beslut fattats som i den följande voteringen, så är det ju alldeles gifvet att köpet icke bl ; kändt, och att, vid sådant förhåll: heller gerna kunnat ifrågakotimd: fn ast I den ordning, hvari saken ållareombetet förekommit, som detta embete hemta anledning att göra sig till förmyndare r kommunen och bestämma att köpet skall komma till stånd. I detta hänseende ber jag att få anmärka att hvad hr chefen för civildepartementot anfört rörande sättet för tillkomsjen af. 29 hå kongl. förordningen angående kommunalstyrelse i Stockholm icke: på förevaratidd sak eger inflytande, äftensolm ått, 4 bemälde hr statsråd tidåre andragit derom att icke mindye ön 44 uddörtecknat besvårss FiteR h ätt således blott 3( qvarstedo andra sidan, redan blifvit af hr Litliner till fullo besvaradt; jag vill derför blott tillägga, att, sedan ett beslut blifvit fattadt, på saken icke inverkar om sedermera ett större ller mindre antal af de beslutande ändrar åsigt. Vid denna frågas bedömande bör derjemte tagas i hetraktande att depsamma rällde ot; sjort privåt) derskri ; nr PHerenot: trdr jak mig ön SEM Dägta sådana bemödande ko Nr Å i fölovar rande fall, gjorda å andra sidan, ty i sådan händelse hade det i sanning icke varit svårt att få största delen af de återstående 56 af stadsfullmäktige att uttala sig i motsatt riktning, hvilken, då antalet stadsfullmäktige uppgår till 100, såle. we haft för sig vluralitets ; afseen. hvad hr eheten för givil enfet ånfi sm grind för sin hemsti sakens återförvisande till stadsfullmäktige, så måsto. jag gifva allt möjligt värde åt don —. hän . gvua mening, sva unrsvt 1egat til grund, och hvilken jag ingalunda vill draga i tvifvelsmål; men, utan att nnderkänna denna hans goda afsist, tor jag I deifa icke kån förringa utskottets förtjenst att hafva gjort anmärkning derom att by statsrådet