Aftonbladet – 30 mars 1868, sida 3

3 låverkadt virke. Deremot har jag sagt då n t)hvarken Baggböle sågverksegare eller Umeå ån; , sågsbolag velat inköpa det åverkade virket följe , Jaf sig sjelft, att de tyckas hafva detta virke så Isina händer att de anse sig derför kunna bjud VI hvad dem godt synes, d. v. s. de tilltro sig a kunna utan den ringaste afgift tillgodogöra si . lallt det inom 6:te och 7:de revieren i beslag tagn och troligtvis på deras föranstaltande åverkad virket; såsom af hvad anfördt blifvit har jag sag licke att Baggböle sågverksegare gjort allt dett: utan att de anse sig kunna bjuda för kronan timmer hvad dem godt synes och att de tilltro si att kunna utan ringaste afgift tillgodogöra sig de i beslag tagna virket samt att detsamma troligtvi blifvit på deras föranstaltande åverkadt. Vid det kända och af kärandena icke jäfvad förhållande att de icke gjort några anbud å det beslag tagna virket samt vid det förhållande, hvil ket vid flera rättegångstillfällen af Baggböle såg verksflottningsföreståndare uppgifvits, nemlige att virke, som finnes i fottleden vid den tid flott ningen pågår, måste medfölja sågverksegarnes flott ning, samt vid det förhållande, att kronan tillhö rigt timmer, det må vara än så få som käranden; uti sin senast ingifna skrift medgifvit, anträffa inuti såghusen i Baggböle; vid alla dessa förhål landen säger jag, har jag icke varit fullt berätti gad att uppgifva den antydda förmodan? Vidare hör jag sagt att virkesuppköparne vic detta vattendrag (d. v. s. Ume-eliven) ämna elle: tro sig kunna erhålla sitt behof af virke fyidt ge nom åverkam. Såvidt mig kunnigt är, ha aldrig herrar James Dickson, Oscar Dickson och M. E Weern sjelfva verkställt några virkesuppköp inom detta län; jag kan således icke förstå af hvilken anledning bemälde herrar kunnat finna berörde yttrande kränkande deras ära; för såvidt man icke får antaga, hvilket jag öfverlemnar åt dem sjelfva, att bestämma, att de äro att hänföra till de personer, hvilka genom betalning af åverkadt virke, vare sig före eller efter åverkan, uppmuntra åverkningarne. Efter genomläsningen af de skrifter Baggböle sågverksegare under sistlidne år till konungens befallmingshafvande i länet ingifvit och vid det förhållande, att Baggböle sågverk inom :te och 7:de revieren ega betydliga privilegier, hvilka, tillika med skogstillgångarne från Baggböle sågverksegares egna skogar, mer än väl fylla deras verkliga behof, kan men då antaga, att hrr James Dickson, Oscar Dickson och M. E. Wesern velat genom åverkan fylla sina behof af timmer? Ytterligare har jag i min rapport yttrat: under sådana förhållanden och då man har att göra med personer, som fullkomligt ställa sig utom lagen, som genom sina ombud omöjliggöra eller försvåra statens tjenstemäns och betjentes bemödanden etc. Förrän i denna rättegång har jag aldrig haft något med hrr James Dickson, Öskar Dickson och M. E. Wern att skaffa, och icke heller de med mig. Derom börde ock hrr Dickson Wern sjelfva vara medvetna. Huru då förklara, att de kunna finna mitt berörda yttrande ärekränkande för dem, med hvilka jag vid tiden för rapportens afgifvande icke haft att göra? Då, efter vad jag förut anfört, jag icke talat eller angifvit, d. v. s. begärt åtal mot hrr mes Dickson, Oscar Dickson och M. E. Wern för något visst brott samt afsigten med rapporten våde hvad dess andemening och dess bokstafliga nuehåll tydligt gifver vid handen icke varit, att om hrr James Dickson, Oskar Dickson och M.E. Weern utsprida något rykte om gerning eller last, om för deras ära, goda namn och medborgerliga nseende, yrke, näring eller fortkomst kunde vara nliga, utan afsigten varit att åstadkomma en ättrad hushållning med kronans egendom och andet i möjligaste måtto af de hejdlösa åverkuingarne inom de revier, hvilkas förvaltning vid en för rapportens afgifvande var mig anförtrodd, rnekar jag att jag på något sätt mig förgått not bemälde herrar samt yrkar förthy att varda rån allt ansvar i målet befriad. Jag öfverlemnår således målet till rådhusrätens afgörande och anbåller dervid tillika, att för en händelse rådhusrätten skulle anse min raport vara straffbar, något afseende icke måtte fätas å hrr Dicksons Weerns uti deras slutpåtående afgifna förklaring, att de gerna skulle se, tt mitt straff sattes lägre än mitt brott förtjenat. lar jag förgått mig, hvilket jag bestrider, måste ww underkasta mig det straff allmän lag bjuder, ! en är deremot icke villig att af kärandena emot-! wa någon nåd. Umeå den 16 Mars 1868. Gust r. Lind. Efter läsning häraf medgaf kärandeombuet, hr Nelzon, uppå derom framställd fråga, tt kärandena aldrig sjelfva eller i egna peroner uppköpt något virke här på orten; och fverlemnade nu kärandeombudet målet till fgörande, med bestridande af allt af hvad extra öfverjägaren Lind uti sina ga svaromål andragit, samt, under åberoande af hvad kärandena uti sina ingifna skrifter anfört, med fullföljd af stämningståendena, äfven i afseende å rättegångsostnadsersättningen; men på fråga förmälde ärandeombudet sig icke vara försedt medi gon räkning eller förteckning på kostnaerna i målet. Extra öfverjägaren Lind bestred allt afse-) ide å hvad kärandena anfört, samt yrkade ct blifva från allt ansvar i målet frikänd. tslag afkunnas den 30 i denna månad.