Aftonbladet – 28 mars 1868, sida 3

Kung Pudel, af Pdouard Laboulaye. Öfvers. af O. W. Åhlund. (Stockholm. IL. J. Hiertas förlag, 1868.) Under sin mångfaldigt skiftande författareverksamhet, såsom rättslärd, historieskrifvare, publicist, romanförfattare, är det ständigt till samma grundtema. Laboulaye återkommer. Han vill för fransmännens och verldens: ögon framhålla farorna af det centralisationssystem, som hotar att förqväfva all lifsoch frihetskraft hos folken. Det är mot byråkratien, embetsmannaväldet och dess förslöande och förfäande verkningar han alltjemt drar i härnad. De vapen, hvarmed han bekämpar hydran, äro af det mest omvexlande slag, men alltid de som för ögonblicket ha största utsigten att verka kraftigast, Jag är ej skriftställare, säger han i inledningen till Kung Pudel, jag är soldat — jag slåss för min fana. Ironien är det enda vapen som här i landet biter. Jag begagnar det. Huru han förstår att svänga detta vapen känna alla läsare af hans Paris en Amerique. Sedan han i Förenta Staternas historia med lärdomens och den klara bevisningens kraft förfäktat-de åsigter och inrättningar, i hvilka han ser den europeiska civilisationens räddning undan centralisationens och administrerandets död, upptar han ånyo i PrinceCaniche sitt gamla älsklingsvapen, satiren, och hugger dermed på det djerfvaste och mest mördande sätt in på detta system, såsom det för närvarande är förkroppsligadt i den franska cesarismen och dess båda grundpelare, den civila och militära hierarkien. Vid det här laget ha säkerligen de flesta af våra läsare redan tagit kännedom af boken sjelf, och vi behöfva således ej närmare redogöra för den sinnrika ram, hvari Laboulaye här infattat sitt gamla tema. Skildringen af Touche-å-Touts system, som går ut på att reglementera och endast reglementera, är mästerlig. Teckningen af den talande ministern, som med samma obesvärade lätthet försvarar hvilken åsigt som helst och på segrande sätt nedgör sina egna argumenter, är till sina hufvuddrag en verklig fotografi från det parlamentariska Frankrike under Napoleon lif. Glanspunkten i boken är dock onekligen de kapitel, der läsaren sättes in i anledningen till kriget mellan Tokarne och Pratmakarne, der vi följa kung Pudel på hans nattliga promenad öfver slagfältet samt der han med sin förste minister ) Vi vilja lära den benägne läsaren ett litet motknep, som är lika enkelt som ofelbart. Man tager ett exemplar af två sådana, som det föregifves, icke-identiska upplagor i handom, uppslår samma sida i dem båda och jemför bokstäfvernas och ordens lägen, om t. ex. en nedre rads och i båda exemplaren står midt under ett ehuru i en öfre rad o. 8. v. Visar sig ingen skilnad, sedan man sålunda på ett par, tre olika ställen jemfört två rader med hvarandra: så är i 99 af 100 uppgiften om olika upplågör osann.