Aftonbladet – 26 mars 1868, sida 3

ra föreställning, då man icke besökt den. J let man har icke något riktigt begrepp om der na förrän man der fått tillbringa minst en dag en gå trappor upp och trappor ned, passera ge sInom det ena galleriet efter det andra, de te ena salongen efter den andra, se hundratal ibodbetjenter,, dussintals kassörer, tjogtal el inspektörer, oräkneliga magasinsdrängar i ly el sande uniformer. a ch I Fauborg Saint-Germain är, såsom bekant är licke något handelsqvarter, men der finnes er ull gata med butiker, en glänsande gata. De sa jär Rue du Bac. TI hörnet af denna samt a Rue de I!Universite och sträckande sig uppå den förstnämnda gatan genom fem olika hus it upptagande alla dessa hus i deras helhet, befinner sig Petit Saint Thomas, en celebritet m en kuriositet, ett monument i Fauborg Saint 1I Germain. Detta magasin räknar sina anol ifrån början af innevarande århundrade och er har från en liten anspråkslös butik utvecklat 1, ) sig till ett kolossalt etablissement, der man r finner sidenoch ylletyger, schalar, linnevaaror, spetsar, handskar, band, snörmakeriarbeten och allt dylikt. För min del får jag dock säga, att jag finner nästan mer behag i ett annat magasin ej långt derifrån. Det är 4u Bon Marche, i hörnet af Rue de Bac och Rue de Scyres, lika stort som Petit Saint Thomas, men med en clientele ej fullt så förnäm. Grefvinnan de Bassancourt vill aldrig besöka Bon Marche. Det är icke chic, säger hon, men jag har i sällskap med madame Boisdhyver varit der några gånger och funnit stort nöje i att betrakta Iden menniskomängd, som köpslår i alla vå1 ningarne. En sådan rörelse har jag aldrig , ) kunnat tänka mig, n jag sjelf fick se den. En enda gång förmådde jag grefvinnan Jatt följa mig till ifrågavarande magasin, men hon såg mycket besvärad ut och det ) lät som hon nämnt något om canaille. Ja ;) kan aldrig tro, att grefvinnan, som är ett så -I utomordentligt fint fruntimmer, kunde få ett -Isådant ord öfver sina vackra läppar, men I nog föreföll det mig som om hon hade sagt : I canaille, då hon skyndade sig ur trängseln i Bon Marche och lät sin groom, den unge afI rikanske prinsen, hjelpa sig upp i vagnen samt ropade åt sin engelska kusk att köra sig till skogenn. j Nej, återtog grefvinnan, kör först till I Rue de la Paix, nir 7n. ) Det är der hrr Worth Bobergh hafva sitt eleganta och storartade etablissement, af helt annat slag än de nyssnämnda magasifnerna. Worth Bobergh hafva icke någon försäljningslokal, de hafva endast salonger för den förnäma verlden, der de taga emot hvarenda dag. Deras biträden, såväl herrar som damer, utmärka sig för det finaste sätt och förstå att föra sig i hvilken annan salong som helst. Det är hos Worth Bobergh, som den fashionabla verlden stämmer möte och som dagens on dits afbandlas, under det hr Worth-ger id till en ny balkostym och hr Bobergh genast med artistisk smak tecknar kostymen på papperet. När man skildrar sina intryck af Paris i vära dagar, får man ej glömma den firma hvilken utöfvar ett så stort inflytande på veridsstaden. Från Rue de la Paix fara vi vanligtvis till Boulognerskogen, eller skogen, som det är mm många bekanta, isynnerhet herrar till häst, hvilka galoppera bredvid oss och söka vara intressanta. Grefvinnan tyckes finna nöje i deras konversation, men i mitt tycke tala de alltför mycket om hästar, kuskar, jockeyer och stalldrängar. Grefvinnans kusk är en renomerad person och har, efter hvad jag trott mig kunna uträkna, större lön än en expeditionschef i Sverge. Det af mig i mitt fö modet, att visa sig maskerad, tyckes åter hafva upphört, och det helt plötsligt. Jag föreställer mig, att mången i Sverge, som läser mina skildringar, har svårt att tro min uppgift om t. ex. grefvinnan de Bassancourts maskering hemma hos sig en förmiddag. Va ren dock icke alltför misstrogna, mina lä sare, och bereden er på att få höra ännu ovanligare saker berättas Detta Pari icke som ett annat samhälle. Det är oberäkneligt, det är rentaf otroligt allt igenom. Jag har redan sett mer än någonsin filosofien har drömt om, för att tala med; Shakspeare. Och jag är viss om att få se mer n en ung qvinna någonsin drömt om, hvilket är mycket, mycket utöfver all filosofi — det vet jag. I När jag kommer hem från promenaden, är det tid att dinera, och när vi slutat vår Miner, hvilken med den babyloniska språkförbistringen är ganska glad, samt druckit vår lilla kopp caf noir är klockan vanligtvis framemot åtta. Då måste jag kläda. mig till aftonen, och klockan 10 å 11 far jag i societet. De aftnar jag bivistar spektaklet, måste jag dock skynda mig med dinern och vara i ordning redan klockan half 8; någon gång, då jag besöker Frangais, hvilket dock sker ganska sällan, redan klockan 7. Lyckligtvis börjar Paul Forestier,, Emil Augiers nya pjes, ej förrän klockan tre qvart till 8. Stora operan börjar vanligtvis klockan 8, men hos Italienarne,, der jag är åtminstone en gång i veckan, går ridån upp först klockan half 9. Jag är således mycket upptagen och verkligen i förlägenhet för tid att sätta mina intryck på papperet. Aldrig kunde jag tro, att en främling Ile hafva så lätt att komma in i parisersocieteten. Det ena nöjet aflöser det andra, hela vintern igenom, och likväl påstår man här, att det i år är mycket stillare och tystare än vanligt inom den eleganta verlden. Om detta är tyst, vet jag sannerligen icke huru det skulle se ut och huru det skulle låta, då det är icke tyst. För ett par aftnar sedan var jag på en stor kostymbal hos grefvinnan de Bassancourt. lin god del af beau monde var der, efter hvad jag åtminstone kunde tycka, men furstionan Metternich hade olyckligtvis skickat återbud. Hon lärer icke hafva fatt sin kostym färdig. Hon hade ämnat uppträda som komet. Der hvimlade föröfrigt af markiser och markisinnor, vicomter och vicomtesser, ja, der var äfven en hertig, en verklig hertig, såsom värdinnan försäkrade mig. Han var kostymerad till nymåne. Balen var ytterst animerad, kostymerna briljanta och konversationen den mest uppsluppna. Morgonen derpå stod en utförlig beskrifning derom i Gazette des Etrangers. Jag var naturligtvis kostymerad som dalkulla och fastän drägten var mer fantasi än verklig daldrägt, mer chic att säga. Der träffar grefvinnan ta bref omnämnda ji ID OO Oe fe Od AHO bedyrada grefvinnan att jag var enormt intres