Aftonbladet – 26 mars 1868, sida 3

Paris i våra dagar. (Bref till Aftonbladet.) I. Jag ämnade skicka er mina intryck er gång i veckan, kanske oftare, men jag hal så föga tid att sätta dem på papperet Vanligtvis kommer jag hem först klockar fyra, ibland äfven senare på. morgonen, ty soirterna och baierna räcka så länge och jag har nu en tid varit med på bra många. Då är jag ganska trött på förmiddagarne. Emellan mitt cafe av lait och frukosten. hvilken alltid intages kl. 1, är jag sällan bågad att skrifva. Jag bläddrar i de nyaste böckerna, ty litteraturen följer jag med stor uppmärksamhet, läser Gazette des Etrangers och håller mig aw courant med dagens händelser inom den finare Pariserverlden. Någon gång kommer min värdinna in till mig och talar om sin salig man, öfversten, hvilken stupade i Mexiko. Han måste ha stupat flera gånger, ty strax efter min hitkomst berättade madame att det var vid Solferino som han blef qvar på platsen. Men icke behöfver man fästa sig vid sådana småsaker. Vid frukostbordet, hvilket vanligtvis är af mycket god beskaffenhet, pratar jag bort en timme med mina pensionskamrater. Herrarne börja nu verkligen kunna göra sig begripliga, men den unga missen från Lancashire, hvilken i förbigående sagdt tyckes hafva fattat en allvarlig böjelse för herrn från Wallachiet, har ännu icke hunnit lära sig mer än ett dussin franska fraser. Hennes landsmaninnor taga sig deremot bättre ut och tala franska helt oför sagdt med den grymmaste engelska prononciation. Jag säger dock icke något ondt om dem, ty Gud vet hur det är med mitt eget uttal. Efter frukosten ser jag pensionskamraterna vanligtvis icke förrän vid dinern; hvilken serveras på slaget sex. Klockan tre har jag min lektion för min qvinliga professor, ett charmant fruntimmer, fastän något pedandiskt och som icke det ringaste förstår sig på verlden. Ilon kommer visst aldrig i societeten, stackars liten, men sin grammatika kan hon. Efter lektionen tager jag mig vanligtvis en promenad. Grefvinnan de Bassancourt kommer ofta och hemtar mig i sin eleganta vagn med en kolossal kusk, en o röd engelsman, och en liten, liten svart groom, en uuvg prins från det inre af Afrika. Vi fara ofta till Gagelin för att se på schalar och side tyger eller till Rue de la Paix eller till got af de andra eleganta magasinerna. Grefvinnan beställer vanligtvis något och hon låter ofta skicka hem till sig ofantliga qvantiteter. Det händer till och med att vi fara ågon gång till Magasins du Louvre, ehuru grefvinnan påstår, att der ej är så chi mången inbillar sig. Häromdagen bes hon sig der en Toilette Lea, något s kokett, en fullständig promenaddrägt, och en Costume Fanchonelte, också en fullständig drägt och mycket, mycket kokettare, begge för ofantligt billigt pris, så billigt, sade gretvinnan, 2 att hon riktigt skämdes för att betala det lilla beloppet. Hon tog derföre på kredit. Jag köpte mig deremot kontant en Robe Marie-Antoinetle för 130 fr., och det var verkligen röfvarpris. Ehuru sådant der kan vara särdeles billigt, har jag dock aldrig kunnat föreställa mig att det skulle gå åt så ofantligt mycket pengar i Paris. Pn femhundrafran del räckt it länge. Jag skattar mig lycklig att jag oberoende och ej behöfver göra räkning för någon man. Det är om jet att låta bli att köpa, när man kommer in i ett sådant der stofartadt mågasin. Vid dörren står vanligtvis en herre med hederslegionens röda band i knapphålet och bugar sig mycket artigt, men också med mycken värdighet, frågande hvad man ästundar, och sedan man nämnt hvad slags varor man spekulerar på, ger han order åt en af sina adjutanter att be ledsaga köparen till den eller den afdelvingen af det stora etablissem entet, rappans venstra. afdelnings I i andra våningen öfver entresolen; heter det understundom t ex, i Petit Thomas, ett ofantligt magasin på venstra stranden, Om en såtlan butik kan man icke göra sig