Aftonbladet – 26 mars 1868, sida 3

om LURCIN JAR SKA 10OICStalld Ilva, alldS Val en moder. År det icke en ypperlig tricot? Det us lär en karnation, som vore den af Rubens, us) sade nyss min kusin, artisten, som hjelpt ymig med arrangementerna. Vi gifva i qväll Den förbjudna frukten. tt, År det societetsspektakel här i afton? en I Det var en öfverraskning. et ,Societetsspektakel! Petite fol le, ni följer då aflicke med er tid. Icke är det modernti vinåt I ter att gifva societetsspektakel. Nu brukas det blott att visa lefvande bilder inom den finaste societeten. Det är icke den förbjudna frukten af Camille Doucet, utan en tablå ur bibliska historien. Abbe Modeste, min biktfar, har sjelf gifvit mig iden. Ah, det bör blifva gudomligt! Vicomte de Koötven föreställer Adam, och så ha vi ett par förtjusande barn till Kain och Abel... Men kan ni tänka er hvilken för rgelse händt mig i dag? Min groom, ni vet.. Den lille afrikanske prinsens Vacker prins! Var han prins, så var han åtminstone icke från Afrika. Troligtvis är ifhan både född och uppfödd i Batignolles. Han skulle spela ormen i afton, hade jag tänkt, och sitta uppkrupen i ett träd, ett riktigt veritabelt äppelträd, som jag låtit flytta in i stora salongen. Det skulle passa så bra, tyckte jag, att se hans svarta fya I sionomi med de hemskt lysande ögonen. Jag. hade gifvit befallning ål kusken att tvätta den lille prinsen väl, så att han blef riktigt glänsande svart. Abderrahman, jag hade låtit döpa honom till Abderrahman, fastän abbe Modeste protesterat och sagt att det icke vore något kristligt namn, Ahbderrahman, er jag, ville på inga vilkor låta tvätta Tom är dock icke att leka med. Han fast på min groom och började tvåla in om t, nt rt sig. Ng tog t honom, men hade icke hunnit särdeles långt 1)i tvagningsprocessen, förrän han till sin synt I nerliga öfverraskning såg att svärtan gick i j alldeles af den lille skurken... Kan m tänka -Jer ett så gement bedrägeri? Då jag föreI brådde honom det nedriga uti att måla sig, vf var han nog impertinent att svara, att det väl icke vore mera ondt uti att måla sig I svart, än att färga sig röd och hvit. Kulörn må väl icke göra något till saken, sade han, .joch derefter lät jag naturligtvis genast köra honom på porten. ) Men huru går det med ormen då, grefj vinna? Åh, vi hafva haft ett grufligt besvär för latt få tag uti en lämplig orm. Slutligen har det dock lyckats. så svart, att hans u I man, hvilken visserligen icke af naturen är tillfreds tällande förestö Det är en helt ung kan gifva en fullt ning om vårt slägtes arffiende, men som bar mycket sinne för det bibliska och tänker gå in vid SaintSulpice-seminariet för att studera till erkeI biskop. Det var abbt Modeste, som i sista stund lyckades anskaffa honom Hvem är det som klappar på dörren? Här får ingen Ikomma in... Ah, det är monsieur Bysterveld sjelf. Hvad ni är ämabel, monsieur, som kommer i egen person och ej vill anför, tro mig åt någon af edra elever. Jag bör ju hafva utslage et hår, icke sannt, men skulle : det icke kunna falla med några friserade ; 4 lockar i pannan och purras upp vid öronen ? Min grefvinna, ni skall blifva nöjd. Låt mig blott hållas en stund. Jag har en alldeles ny och hittills outgifven idt, som jag vill tillämpa i praktik på ert tacksamma hufvud, innan någon annan, icke ens furstinnan Metternich, har en aning derom. Henri de Bysterveld, coiffeur fleuris!e och arliste capillaire, författare af Album des Coiffures,, medarbetare i flerå modejournaler och som har sin atelier i n:r 5 vid Rue du I Faubourg-Saint-. Honorå, en trappa upp, är en hårkonstnär af allra första ordningen. Det är han som skapat la Pompadour, charmoant komposition i coiffure, och la Deesse, ett på en gång graciöst och grandiost sätt nn ägga håret, liksom PIrcroyable och le Premier Pas, en otroligt förtjusande coiffure för en ung flicka, som gör sitt inträde i societeten, och V Inspiration, le Caprice m. m. Henri de Bystervelds förnämsta skapelse, är dock kanske I Hirondelle, ett verkligt underverk i perukmakareyrket. — Denne ojemförlige konstnär är lika klassisk, som han är modern, och det kostar honom ej mer möda att göra en Andromaque, en Möedee, en Phedre, än att skapa en Pompadour och en Hirondelie. Han är stor! brukar grefvinnan de Bassancourt säga. Han är sublim! säga andra. Men, min Gud, hvem är det som nu åter-k igen öppnar dörren? Det drar så förskräckligt ! klagade grefvinnan, under det hårartisten fortfor att utveckla sin id6 i hennes lockar och gjorde en ny skapelse,, som han gaf namnet le Paradis. Jag är viss på att Paradiset genast kommer på modet i Paris. ä Ja så, det är ni, vicomtel fortfor grefvinnan och kastade en kaschemir omkring sin kostym, en något mycket utvecklad, men likväl ganska förtjusande Eva i kaschemirsschal. Det är han som skall föreställa adam, hviskade kon åt mig och hon tillade högt: Men så drag då Ågen dörren! Ar ni redan klädd, vicomte? I det närmaste, men jag kommer för att fråga. huru vi skola göra med äppelträdet. Det är alldeles för litet åt seminaristen och jag fruktar att det går sönder och slår ihjäl oss. Nog kunde abbö Modeste hafva skaffat oss en liten mindre djefvul eller orm, om ni så vill Säg ingenting ondt om den gode abben, det bor jag er om, vicomtel Vi få väl arrangera saken på något sätt. Icke kan jag tänka på det nu, då . jag har ett sådant hut vudbry med monsieur de Bysterveld. Ochl3J dessutom är jag mycket orolig för min debut. Huru skall publiken taga emot mig? lä Jag kan genast nämna, att grefvinnans publik tog emot henne mycket väl och att : de lefvande bilderna, af hvilka den för-t; bjudna frukten utgjorde blott första num-!p ret, väckte det lifligaste bifall. Om sjelfvalå societeten skall jag berätta en annan gång. h Thora B. fonkanetoniinhine etnisk D åt U ed BIEN RN. k gå ns . 16 Bevillningsutskottet har justerat två! m betänkanden: ti N:r 10, i anledning af väckta motionen afhrr J.h: Arrhenius och 8. A. Hedlund om särskild beskattvi ning af den inhemska hvitbetssockertillverknin va d ch föreslår utskottet ri ksdagen K. M:t g