Aftonbladet – 26 mars 1868, sida 2

aste motsats mellan landet öster och vester m Kölen: de som bo å ena sluttningen kunna ligen frambringa hvad deras grannar ha verflöd, medan de förre ega varor, som e senare ej utan den bittraste afsaknad unna undvara. Bebyggarne äå svenska och orska sidan äro af naturen hänvisade att istå hvarandra, fylla hvarandras behof, men arbara ödemarker hindra dem derifrån. f Det ifrågavarande företaget är, som sagdt, ngenting mindre än storartadt i anseende ill de svårigheter och kostnader, hvarmed et blefve förenadt. Af anläggningens svenska el skulle den igaste sträckningen bestå f två paralella grenar: en sydligare från skellefte, en nordligare från Pite till Aridsjaurs kyrka, der båda sammanstöta. Den enare, 12 mil lång, är redan i det närmaste ärdig, och af den förre, beräknad till 15 å 6 mil, äro D mil nu brutna. Från bådas reningspunkt, nyss nämnde kyrkostad, befdes en väganläggning å 2 till 3 mil till Avanviken, sydligaste ändan af det vattenystem — Storavan, Udjaur och Hornavan — som om vintern erbjuder en förträfflig körvana och, genom någon strömrensning och ett mindre antal slussar, skulle om somnaren bli för mindre fartyg segelbart på en sträcka — från Avanviken till Löfmock, vid sfversta ändan af Hornavan — hvilkens ängd uppgifves olika, men af en motionär beräknas till 20 mil. Derpå följer sträckan från sistnämnda punkt till riksgränsen, 5 å 6 norska mil enligt Daa. Hela den nya väganläggningen skulle å svenska sidan, enligt Daa, utgöra 8 å 10, enligt uppgift i hr Lundströms motion 6 a 7 mil — Nr naturgtvis ej medräknad den sydligare (SkellefteArvidsjaur) af den svenska anläggningens två östliga grenar. På norska sidan kräfves en nybyggnad af omkring 3 mil. Och fördelarne för det nordliga Sverge af en sådan kommunikation? Eljest af isen afskuret en stor del af året från nästan hvarje tillfälle att afsätta sina produkter och fylla sina behof af lifsförnödenheter, skulle det ättas i förbindelse med ett ständigt öppet haf. Det vore då, yttrar ett norrländskt blad, om icke en lätt sak, åtminstone en möjlig het att öfver Bodö, dit ryska spanmålsl från Ivita hafvet i myckenhet anlända, fö vårt fattiga Norrland med brödföda. Vi gå till och med i vära påståenden så långt, att vi rent af förneka möjligheten af en verklig, varaktig och omfattande uppodling af det högre Norrlan inre trakter, såvidt icke dessa genom vägar sättas i förbindelse -med Norges hamnar vid dessa kuster. Den del af Norge, till hvilken den ifrågavarande anläggningen öppnar tillträde och som innefattar ett af de rikaste fiskeridistrikter i verlden, erbjuder en förträfflig marknad för norrländska produkter, såsom smör med fiere ladugardsalster, som i Bodö kosta dubbelt mer än i Pite och Skellefte, samt åtskilliga för fiskets behof oumbärliga varor, hvarpa det norska Nordland lider brist, sasom fiskgarn, tågverk, stäfver, tjära o. s. v., i utbyte mot fisk som, frusen, kan sändas länga vägar färsk, samt spanmål. Norrlands verkligt naturliga näringar, hvaribland åtskilliga grenar af husfliten, skulle härigenom kunna vinna en oberäknelig lyftning, och den hemsökelse, som felslagna skördar så ofta medföra, väsentligen mildras. Vi föreställa oss att denna fråga, hvilkens vigt statsutskottet tyckes ha förbisett, skall i kamrarne vinna allt det afseende, den onekligen förtjenar. Det är att beklaga, att ej så fullständiga och noggranna detaljuppgifter stått till buds, att man kunnat begära anslag för denna kommunikations snara utförande, utan måst inskränka sig till anhållan om medels bevi!jande för undersökningar, som den nödstälda befolkningen begripligtvis ej är i stand att bekosta. Väl synes allt, som i detta ämne kommit i dagen, tala för det ursprungliga förslaget: Pite och Skellefte—Bodö ). Emellertid nämner en motionär tvenne andra vägsträckningar, som vid en blifvande undersökning böra ihågkommas. Önskvärdheten af minsta möjliga dröjsmål med företagets utförande, när det hunnit närmare bestämmas, är ovedersäglig, om man eljest inser omöjligheten att ofta bereda Norrland en sådan nödhjelp som i är, och vill förskaffa det medel att hjelpa sig sjelf. Vi våga derföre hoppas all beredvillighet å den penningbeviljande, liksom all skyndsamhet å de verkställande myndigheternas sida. as a s c 5 ) De redan anförda allmänna skälen för en väganläggning, sow skulle förbinda de nordligaste provinserna med alltid öppna bamnar och med en befolkning som i hög grad är i behof af just de alster, hvilka Norrland kan i riklighet afsätta, äro i vår tanke fullt afgörande. Emellertid torde i förbigående böra nämnas, hvad vi ej hittills under den offentiiga diskussionen sett framdragas, att ifrågavarande linie skulle komma att Weröra Nasafjell med dess, enligt uppgift i hr Fahlanders motion, ganska rilkhaltiga grufva, som under drottning Kristinas tid varit bearbetad, men i anseende till transportkostnaden och svårigheten att erhålla nödigt brännmaterial blifvit öde lemnad; denna omständighet anse vi dock, som sagdt, kunna allAanlag lomnacs daorhän