Aftonbladet – 26 mars 1868, sida 2

ligt hopkommen, oberäknelig riddarhusmavritet, som lyssnar till och tager intryck af essa vältalighetsprof. Man erinrar sig tvifvelsutan från sistlidne ommar en öfverenskommelse mellan jernproucenter i vestra Sverge och alfärsmän i Cristiania, som skall intaga ett synnerligen ramstående rum i historien om de komimerIla förbindelsernas utveckling de förenade ikena emellan. I dessa dagar erfar man, tt Nerikes bruksegare äro betänkte på att ölja de förres föredöme ochi Kristiania söka! n fördelaktigare exporthamn, än hittills stått lem till buds. En ny hufvudlinie för en af åra vigtigaste utförselsartiklar håller, med tt ord, redan på att utbilda sig, hvilken lott afbidar nordvestra jernvägens fullborlan, för att nå en betydenhet som, när äfven de medelbara — och det ej blott de komnersielia — verkningarna häraf äfven afses, mu ej kan ens något så när beräknas, men på goda grunder mäste antagas blifva mycket stor. Derjemte öppnar jernvägen, en ang färdig, på andra sidan gränsen för flere gtiga grenar af den svenska industrien en sanska betydlig marknad, som visserligen bör vara välkommen ju förr dess helire. Denna utsivt, som tillförene ej it synnerligt uppmärksammad, kunde ej undgå att framträda för den något granskande betraktaren af den nordiska industriutställningen 1856. Men skulle än intrycket af de jemnförelser, hvartill utställningen gaf tillfälle, ej kunna anses afvörande, så erbjuder deremot det sakrika föredrag af professor Aschehoug om utsigterna för svenska. industrialsters afsättning i Norge efter nordvestra stambanans fullbordande, som vi i fjol meddelade, ett samvetsgrannt samladt och belyst material för frågans mogna bedömande. Det bör nemligen väl märkas, att jernvägen öppnar, medelbart, tillträde ej blott till sydöstra Norge, till Kristiania och dess landsort. De svenske fabrikanterne, — yttrar Aschehoug — som nu klaga öf e lagskapitalets dyrhet, öfver den länga kr de måste bevilja sina kunder, samt öfver brist på afsättning, böra ej ringakta den marknad, som svenska varor antagligen skola inna i Norge, när jernvägen blir färdig. Medelst jernvägen komma de i förbindelse med Kristiania, som furnerar ej blott det Akershusiska upplandet, utan ock en stor del af Norges kustdistrikter, hvilka på grund af skeppsi tens och fiskets utveckling, som bekant, blifvit en ganska god marknad. En jemförelse mellan taxeringarne i de norska och de svens äderna synes visa, att i de senare — undantagandes Göteborg och möjligen Malmö — finnas, relativt till folkmängden, färre stora fortyner och sannolikt mindre jemnt välstånd. Sådant är ock det intryck svenskar rönt, som längre tid vistats i Norge. Norska sjöstäderna och kustdistrikterna, särdeles de som sysselsätta sig med den större skeppsfarten, ha sålunda ej ringa förmåga att köpa. Denna marknad har också deruti ett företräde för den svenska, att det i Norge brukliga krediteringssättet är ändamälsenligare. I Sverge mäste fabrikanten gifva icke blott sex, utan hela tolf månaders kredit. Vill han ha kontant betalning, måste han gifva betydlig rabatt; och beviljar han kredit, så biir hans tillgodohafvande hos äldenären stående som bokskuld. Här i Norge gifves i allmänhet blott sex månaders kredit, och för beloppet erhåller säljaren vexlar, som kunna diskonteras, så att han följaktligen straxt kan få sina pengar mot att betala vanligt diskonto. Ehuru melianrikslagstiftningen om handeln mellan båda länderna, såsom den flyktigaste Mick derpå visar, i och genom de för landväga transport stadgade lättnader tydligen endast haft till ändamål att åt bada rikenas gränsbor bereda såväl mindre besvärlig personlig samfärdsel som mer obehindradt varu-. yyte, medan deremut i öfrigt och i stort kommersen länderna emellan förutsattes skola bli väsentligen bunden vid sjövägen, har dock sakernas egen natur, redan under nurarande ogynnsamma kommunikationsförhälanden, ledt tillden märkliga förändring att, medan tiliförene den landväga införseln fran Norge till Sverge utgjorde föga mer än en mndradedel af hela införseln från det förre till det senare landet, den nu uppgår till ötver en femtedel; och medan landväga införseln till Norge från Sverge år 1854 utgjorde lott en trettiondedel, öfverstiger den nu en fjerdedel af det hela. Helt och hållet kan, enligt vår mening, detta svårligen förklaras lott ur de för landväga försel gynnsammare tullbestämmelserna. Efter all saunolikhet ha andra omständigheter medverkat till detta resultat; i den mån de det hafva gjort, vittna de att vissa faktiska företräden dock tillkomma den besvärliga öfverland-kommunikationen, och i samma mån tala de för vigten af dess förbättrande på det sätt, som ske skall genom den jernväg, hvilken kommer att sätta Norge och dess hufvudstad i förbindelse med det svenska jernvägssystemet. Den andra af de nationella kommunil tioner, som vi här önskade anbefalla till representationens och öfriga vederbörandes varma behjertande, är i alla hänseenden mer anspråkslös och kräfter för sitt utförande en föga nämnvärd uppoffring af allmänna medel, men är lika fullt i hög grad lofvande. Ej mindre än tre motionärer ha ock för detta företag påkallat riksdagens uppmärksamhet, nemligen brr C. Ocklind, A. Lundn samt L. J. Fahlander, med hvilken sistnämnde hrr Olof Nilsson och Gustaf la; öm instämt. Det är emellertid en billig gärd af rättvisa att erkänna, säsom ock motionärerna gjort, alt äran af det vackra initiativet egentligen tillkommer professor. Ludvig Kristensen Daa som, n hemkonameh från en längre forsknings senom Skandinaviens och Finlands nordligaste bygder, i det Skandinaviske Selskab i Kristiania förliden höst höll ett föredrag Om on ny väg mellan Bodö och Piteå samt Skelefteå, hvilket vi förut fullständigt meddelat detta blad, Huru detta förslag i Norrland uppfattats såsom ett rätt ord i sinom tid, lerom vittna, i förening med de ofvannämnda notionerna, enuhälliga uttalanden på offentliga nöten och planen varmt förordande artiklar den norrländska lokalpressen. Medan på den sydligare sträckan af den ånga laudyränsen mellan de förenade rikena yrdnade kommunikationsleder visserligen ej knas, har deremot, såsom prof. Daa yttrar, morr om Verdalen i Trondhjems stift ännn ngen spade varit i gång, intet krut användts ör att öppna samfärdsel öfver Kölens ryggae Få 4 tisvare Tv ir Ånal Snvn arna dh