Aftonbladet – 24 mars 1868, sida 2

kan. Deremot inlade hon i sitt föredrag af kärleksduon ur Rigoletto den okonstlade naturlighet, som ensam har makt att förädla ett dylikt slentrianmessigt effektstycke; ochi Adinas parti af Kärleksdryckens sista duo egde hennes sång äfven i konsertsalen en charme, som under åhörandet af denna sångroll säkerligen skall hos mången länge lefva i kär erinring. Strax efter detta nummer af idel grace, koketteri, skalkaktighet och qvickhet följde en af den sorgbundne Bellinis skönaste melodier, den berömda arian ur Sömngångerskan, hvars högstämda andante gafs med så mycken poetisk innerlighet och renhet att det ovilkorligen trängde till hbjertat. Att fru Sorandi afslutade sin konsert med en svensk folkvisa var naturligtvis en komplimang åt publiken utan anspråk att ega konstvärde såsom musikalisk prestation. Den utmärkta artisten mottog under matintens gång från första numret till det sista de tydligaste bevis på auditoriets lifliga sympatier. Hr Willman gaf med lika utmärkt förtjenst pater Lorenzos imponerande parti af den nyssnämnda vigselscenen ur Romeo och Julia, som han i Donizettis förtrollande duo tolkade Dulcamaras buffakomiska karakter. Hr Ambrosi briljerade i grefvens af Mantua andel af Rigolettoduon med sin förträffliga tenor, hvars högre toner vi emellertid varna honom att onödigtvis öfveranstränga. I kavatinan: La donna e mobile ur samma roll tycktes han oss icke träffa det rätta uttrycket, hvaremot hans föredrag af en synnerliven meloditäck aria ur I Lombardi icke kunde förfela att så genom röst som föredrag anlgenämt anslå.