Aftonbladet – 23 mars 1868, sida 3

:j hans rikedom, ändå var blott och bart er I bonde, det låg utom den stackars qvinnans I fattningsförmåga. Hade hon följt sin känsla, skulle ett bestämdt afslag blifvit uttaladt, men nu inskränkte hon sig till att säga: Elna eger sjelf att förfoga öfver sin hand Må hon följa sitt hjertas röst och icke låta några verldsliga fördelar inverka på sig då hon väljer en man. Jag är fullt öfvertygad, att Elna endast lyder sin känsla, svarade Sven, men öfver hans redliga ansigte drog en skugga. Minnet af hans första hustru stod framför honom. Han fästade ögonen på Elna, som vid modrens ord rodnade. Vid denna färgskiftning i hennes ansigte erfor Sven en obehaglig känsla. Elna hade funnit sig sårad af och undrade i sitt inre på modrens ord. Käraste moder, sade Elna, nog vet du, att min känsla afgör mitt ord och jag är säker, att äfven du gillar det. Jag skall bjuda till att bli en god hustru åtSven. Elna smålog emot Sven, som vid detta leende lät alla tvifvel fara. Han var likväl skarpsynt nog att märka, det fru Grahm icke var så alldeles nöjd med partiet, men det betydde mindre. Sven var öfvertygad om, att hon skulle blifva det. Att Elna höll af honom, var ändå hufvudsaken. Först något sent på aftonen for Sven hem. Det var öfvenskommet mellan honom och Elna, att hah den följande dagen skulle fara in till köpingen och beställa ringar, och när de kommo hem skulle förlofningen ske. Sven tänkte, under det han färdades emellan Wiväg och Bergåsa, huru han i två år gått och haft Elna kär och äfven tänkte han på sin föresats under dessa är, att aldrig närma sig den Blömstrande tärnan. Sven