Aftonbladet – 21 mars 1868, sida 3

nom till en auktoritet i dessa ämnen, skref, jatt nemligen de allraflesta af de norska provinstidningarne äro antingen utan redaktion eller ocksa utgöra de en lärspån för den första bäste litteräre fribytare, som då allt annat misslyckas, slår sig på den publicistiska örfattareverksamheten, hvilken hos ossi allmänhet blott har få oc kelser, då de vilkor, den erbjuder, naturligtvis hvarken äro eller — till följd af våra förhållanden — kunna vara lysande. De festa af dessa tidningar äro nemligen nästan endast inskränkta till den krets, för hvilken de närmast äro bestämda, och de medel, som de ha att förfoga öfver till att aflöna en redaktör, äro ktliger vögst obetydliga. Man hjelper derför vanligen utan en sådan, hvars biträde icke eller, strängt taget, är nödvändigt för att fylla en tidning med annonser, en och annan inhemsk och utländsk underrättelse, hemtade ur någon af hufvudstadens tidningar, samt då och då en uppsats om någon kommunalsak eller dylikt, hvilka ämnen i allmänhet utgöra sådana tidningars innehåäll,. Men man fär härjemte icke glömma hvad samme författare ttrat, att i alla fall afgifver det förhållandet, att ett så stort antal tidningar kunna utkomma och stå sig, ett glädjande vittne börd om den bland folket vi a större läs lusten och det ökade intresset för de allmänna angelägenheterna, såväl som om ett icke ringa framåtskridande i utvecklingen af våra inre materiella förhållanden. 3